Det var ett tag sedan jag skrev i bloggen. Har kännt mig lite trött och inte riktigt haft inspirationen att skriva. Men nu behöver jag nästan skriva av mig lite.

Av en tillfällighet kom jag in på Anders Brogrens hemsida och fann det här dokumentet. Det är ett brev från domkapitlet och biskopen i Göteborgs stift som skriver att man som präst är skyldig att underordna sig kyrkoordningen i Svenska kyrkan. Utifrån det förs fram att man som präst kan kallas att förkunna och förvalta sakrament i de kyrkor som Svenska kyrkan har ett särskilt samarbete med. Dit nämns Svenska Missionskyrkan, Metodistkyrkan och andra kyrkor i Lutherska världsförbundet. Senare i brevet ges ett förbud till präster i Svenska kyrkan i Göteborgs stift att leda gudstjänster i andra kyrkor som vi inte står i kyrkogemenskap med, där nämns Missionsprovinsen. Detta kallas för löftesbrott av biskopen, och han fortsätter: "Löftesbrottet kan bedömas vara av så allvarlig art att enda alternativet är att förklaras obehörig att utöva kyrkans vigningstjänst."

Det här är mycket tragiskt för det blottlägger en stor svaghet i Svenska Kyrkans system. Nämligen oförmågan att respektera människor som inte delar den officiella Kyrkans värderingar. Grundfrågan gäller egentligen inte om Missionsprovinsen agerat rätt eller fel när man kallade biskop Obare att viga Arne Olsson till biskop. Frågan ligger på ett djupare plan hur man ska se på de bröder och systrar som tolkar Guds Ord annorlunda. Domkapitlets uppfattning blir tydlig. Dessa benämns som illojala mot Kyrkans ordning. Istället för försöka lösa den här konflikten  på ett konstruktivt sätt försöker man lösa den genom att attackera de präster i Svenska kyrkan som har engagerat sig i Missionsprovinsen.

Det är ändå intressant. För inte så länge sedan var fallet Ulla Karlsson uppe. Hon blev inte förklarad obehörig att utöva vigningstjänsten. Detta trots att hon förnekade något av det allra viktigaste i kristen tro - människans synd och Kristi försoningsverk på korset. För ett par år sedan engagerade sig biskop Bengt Wadensjö i Nacka kyrka i att ha en dag med nyandliga övningar. Man hade bjudit in lite olika representanter till kyrkan för att låta människor pröva på nyandligheten. Hösten innan vigdes en Eva Brunne till biskop trots att hon inte tror på jungfrufödseln. Det hävdade förövrigt den förre ärkebiskopen också, dvs att det är fel. Hur väl efterlever dessa personer Kyrkans lag och ordning? Varför har ingen av dessa blivit förklarade obehöriga att utöva vigningstjänsten trots att deras förnekanden på väsentliga punkter är betydligt värre och allvarligare än de fåtal präster som säger ja till att predika och förvalta sakrament i Missionsprovinsen?  Och och man problematiserar - vilken ekumenisk framtid har en kyrka som förbjuder sina präster från att predika i andra kyrkor? För frågan berör ju, officiellt, inte bara Missionsprovinsen utan andra kyrkor och samfund som vi inte står i Kyrkogemenskap med.

Jag är ingen anhängare av Missionsprovinsen. Jag hävdar och tror att Gud kallar kvinnor att vara präster och måste säga att det finns flera saker i Missionsprovinsen som jag ställer mig kritisk till. Men frågan är om jag inte ställer mig mer kritisk mot en kyrka som tenderar att bli inskränkt och som förbjuder präster att delta i andra kyrkors gudstjänster i form av förkunnelse.

Här kan dokumentet läsas i sin helhet:

http://www.brogren.nu/domkapitlet_gbg.htm

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det har gått otroligt lång tid sedan jag skrev här inne senast. Under den tiden är det mycket som har hänt i mitt liv på många olika plan. Sedan jag skrev här sist har jag genomlevt sorgen att en nära familjemedlem fått diagnosen Alzheimer, jag har h...

För en tiden gavs jag möjlighet att predika i en församling. Jag delger härmed predikan.   1”Känn ingen oro. Tro på Gud, och tro på mig. 2I min faders hus finns många rum. Skulle jag annars säga att jag går bort för att bereda plats för er?...

Ja, det var verkligen mycket länge sedan jag skrev här senast. Jag vågar knappt titta efter hur länge sedan det är jag skrev här. När jag tittar efter i viss bävan ser jag det senaste inlägget gjordes den 5 november. Sedan det datumet har otroligt my...

Är det få människor som läser den här bloggen nu för tiden. Det kan jag verkligen inte klandra någon. Jag har aldrig strävat efter att göra den här bloggen till någon stor grej, utan snarare velat lätta hjärtat under stundom och skriva ut lite tankar...

Om en vecka går flytten. Inför det känner jag både vemod och förväntan. Vemod för det konkret innebär att bryta upp. Förväntan för att det ska bli så otroligt roligt att få börja studera igen. Jag har verkligen längtat efter att börja studera, förkov...