Direktlänk till inlägg 6 mars 2014
Det har gått otroligt lång tid sedan jag skrev här inne senast. Under den tiden är det mycket som har hänt i mitt liv på många olika plan. Sedan jag skrev här sist har jag genomlevt sorgen att en nära familjemedlem fått diagnosen Alzheimer, jag har haft en termins studieuppehåll och försökt förvalta den på bästa sätt; genom att arbeta, gå i samtalsterapi och landa efter allt som har hänt. Det har varit en tung period i mitt liv. Occh det kommer givetvis dröja innan jag är helt läkt efter min mors sjukdom och dessförinnan de två dödsfallen som inträffade förra våren. Samtidigt mår jag för tillfället så mycket bättre än vad jag har gjort på länge. På något sätt lär man sig att leva med svåra - man finner strategier för att hantera smärtan, inte så att man blundar för den eller så. För mig var tiden i samtalsterapi en otroligt viktig och dyrbar möjlighet att hantera det här. För det hjälpte mig att våga tala om det svåra som har funnits i mitt liv; hur jag blev mobbad under mellan- och högstadiet, min dåliga självkänsla som är en konsekvens av detta och framförallt att vara anhörig till en demenssjuk person.
Sedan januari är jag tillbaka igen i Universitetsstaden. Jag är tillbaka i den stad som känns som ett andra hem och får rusta mig inför det jag tror är min livsuppgift och livskallelse. De kurser jag läser just nu handlar om själavård. Dessa är en otroligt god hjälp att få bearbeta de här sakerna som varit smärtsamma i mitt liv. Böcker kan givetvis inte läka sår. Men de kan hjälpa till reflektion och sätta in mina händelser i ett större sammanhang.
Idag skickade jag in min intresseanmälan till stiftet om att få bli antagen som prästkandidat. Det är andra gången jag gör det. För tre år sedan var jag uppe i antagningskonferens och fick beskedet att jag inte kallades som prästkandidat just då. Självklart har jag känt både sorge, ilska, bitterhet och oro efter det beskedet. Vem - som seriöst upplever en kallelse - skulle väl känna något annat? Samtidigt har beskedet inneburit något gott. Jag har fått möjlighet att mogna och växa som människa. Jag har haft möjlighet att bearbeta saker som gjort ont i mitt liv. Jag har haft möjlighet att få god arbetslivserfarenhet av att jobba med och för människor. Hur smärtsamt beskedet än var den där dagen för tre år sedan har jag sett hur Gud har låtit detta samverka till det bästa (utifrån Rom 8:28).
Vem är jag då idag som jag inte var för tre år sedan? Den frågan kommer av relevanta skäl att ställas till mig. Det tror jag. I grunden tror jag att fortfarande är den jag var för tre år sedan - broder J. Samtidigt är jag en broder J som på allvar har arbetat med sig själv: som vågar att tro gott om sig på ett sätt han inte kunnat tidigare. Jag är en broder J som också har gått igenom flera olika händelser som format mig. Dessutom har jag införskaffat arbetslivserfarenhet.
Oavsett vilket beskedet jag får av biskopen i år ser jag att jag har växt och mognat.
För en tiden gavs jag möjlighet att predika i en församling. Jag delger härmed predikan. 1”Känn ingen oro. Tro på Gud, och tro på mig. 2I min faders hus finns många rum. Skulle jag annars säga att jag går bort för att bereda plats för er?...
Ja, det var verkligen mycket länge sedan jag skrev här senast. Jag vågar knappt titta efter hur länge sedan det är jag skrev här. När jag tittar efter i viss bävan ser jag det senaste inlägget gjordes den 5 november. Sedan det datumet har otroligt my...
Är det få människor som läser den här bloggen nu för tiden. Det kan jag verkligen inte klandra någon. Jag har aldrig strävat efter att göra den här bloggen till någon stor grej, utan snarare velat lätta hjärtat under stundom och skriva ut lite tankar...
Om en vecka går flytten. Inför det känner jag både vemod och förväntan. Vemod för det konkret innebär att bryta upp. Förväntan för att det ska bli så otroligt roligt att få börja studera igen. Jag har verkligen längtat efter att börja studera, förkov...
Riktigt, riktigt länge sedan jag skrev något här. Jag har saknat bloggskrivandet, men har helt enkelt inte haft vare sig tid eller ork att skriva. Saker är inte som de var för ett halvår sedan. För ett halvår sedan kändes allt mycket hopplöst. Jag sö...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
||||||||
3 |
4 |
5 |
6 | 7 |
8 |
9 |
|||
10 |
11 |
12 |
13 |
14 |
15 |
16 |
|||
17 |
18 |
19 |
20 |
21 |
22 |
23 |
|||
24 |
25 |
26 |
27 |
28 |
29 |
30 |
|||
31 |
|||||||||
|