Genom dopet och tron finns det någonting som förenar alla kristna människor. I dopet och tron har vi som kristna blivit delaktiga av Guds Ande. Anden blir ett band som förenar alla kristna. Ibland kan det bli mer tydligt än annars. Ibland kan man, när man samtalar och möter, en broder/syster i tron verkligen känna att här har jag ett syskon. Här har jag en vän som delar min tro och kärlek till Jesus. Och det kan ske även när åsikterna är diametralt annorlunda. DEt kan jag känna såväl vad gäller Lutheraner och katoliker som pingstvänner och baptister. Trots att vi uppenbart tänker olika vad gäller somligt finns där saker som förenar oss.

Ekumenik handlar djupast sett om att människor från olika samfund möter varandra, ser varandra som syskon och tillsammans söker Jesus genom att läsa Guds Ord och tränga in i Kyrkans historia. Jag menar att i den tid vi lever i när kristen tro hotas av sekularisering måste vi som är kristna mer och mer söka oss till varandra för att få uppmuntran, bära varandras bördor och för att be.

Vi måste mer och mer sträva efter enhet. Samtidigt får vi inte glömma det som Bibeln också är väldigt tydlig med. Vi måste söka en enhet också i de frågor där vi tvistar eller tänker olika. Gud vill att vi ska vara eniga. Men jag tror inte man kan begära att den totala enheten måste finnas där från början. Om vi möter Jesus får vi lita på Hans förmåga att hela sin Kyrka, också där vi i mänskligt oförstånd har sargat henne som mest.

"Var ivriga att bevara Andens enhet genom fridens band:en kropp och en Ande, liksom ni kallades till ett hopp, det som tillhör er kallelse, en Herre, en tro, ett dop, en Gud som är allas Fader, han som är över alla, genom alla och i alla." (Ef 4)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det har gått otroligt lång tid sedan jag skrev här inne senast. Under den tiden är det mycket som har hänt i mitt liv på många olika plan. Sedan jag skrev här sist har jag genomlevt sorgen att en nära familjemedlem fått diagnosen Alzheimer, jag har h...

För en tiden gavs jag möjlighet att predika i en församling. Jag delger härmed predikan.   1”Känn ingen oro. Tro på Gud, och tro på mig. 2I min faders hus finns många rum. Skulle jag annars säga att jag går bort för att bereda plats för er?...

Ja, det var verkligen mycket länge sedan jag skrev här senast. Jag vågar knappt titta efter hur länge sedan det är jag skrev här. När jag tittar efter i viss bävan ser jag det senaste inlägget gjordes den 5 november. Sedan det datumet har otroligt my...

Är det få människor som läser den här bloggen nu för tiden. Det kan jag verkligen inte klandra någon. Jag har aldrig strävat efter att göra den här bloggen till någon stor grej, utan snarare velat lätta hjärtat under stundom och skriva ut lite tankar...

Om en vecka går flytten. Inför det känner jag både vemod och förväntan. Vemod för det konkret innebär att bryta upp. Förväntan för att det ska bli så otroligt roligt att få börja studera igen. Jag har verkligen längtat efter att börja studera, förkov...