Jag har aldrig hävdat att det inte skulle finnas en objektiv sanning. Jag aldrig hävdat att det inte skulle finnas en objektiv grund att stå på när allt annat faller. Vad jag däremot har sagt är att man aldrig kommer bort från tolkningen. Att man aldrig kan bortse ifrån att ett enskilt Bibelord faktiskt kan förstås på olika sätt. Av den anledningen hänvisade jag till de berömda orden "vi ser inte tingen sådana de är utan sådana vi är". De orden uttrycker en mänsklig erfarenhet. Hur vi upplever ett Bibelord, hur vi tolkar det, hänger samman med olika faktorer. Livssituation etc kan påverka detta.

Det är påskdagen! Glädjens dag, Livets dag, Fridens dag! Den här dagen för snart 2000 år sedan hände något ofattbart stort. Jesus uppstod från de döda. Undret framför andra under sker - en död man uppstår från döden på den tredje dagen. Och det är inte nog. När Han uppstår från de döda finns det, genom Honom, också liv för dig och mig. Ett evigt liv utan slut. Genom tron på Honom äger vi det livet.

Jesus har uppstått från de döda. Han har övervunnit och besegrat djävulen, helvetet, ondskan och döden. Samtidigt kan vi notera att djävulen in i vår tid förleder oss att göra det som är ont. Vi kan konstatera att ondskan finns och att människor faktiskt dör. Hur går detta ihop? I Skapelseberättelsen liknas den Onde vid en orm. När en orm dör av att man trampar den  på huvudet rycker den till och kan göra så under en kort tid. Precis så är det med den Onde. Kristus har genom sitt lidande, sin död och uppståndelse trampat sönder den Onde. Den ondska vi ser här och nu är ett resultat av ormens dödsryckning. Och den dagen då Kristus kommer tillbaka på himmelens skyar ska ormen förintas helt.

Visst kan vi konstatera att människor dör - även människor som lever i tron på Jesus Kristus. Men för den människan, som genom dopet och tron hör till Jesus, är inte döden blir inte döden något annat än en sömn.

Påskens budskap är liv. Liv som Gud ger oss av nåd. Det latinska gratias och har gett upphov till vårt svenska ord "gratis". Gud liv i Jesus Kristus är gratis för alla människor. Vem som helst får ta del av det livet genom tron.

1. Lär mig, du skog, att vissna glad
en gång som höstens gula blad:
en bättre vår snart blommar,
då härligt grönt mitt träd skall stå
och sina djupa rötter slå
i evighetens sommar.

2. Lär mig, du fåglars glada tåg,
att draga hän med fröjdfull håg
mot obekanta stränder.
När allt är vinter här och is,
jag till ett evigt paradis
från köld och töcken länder.

3. Lär mig, du fjäril, vingad, lätt,
vad Herren ock åt mig berett,
där du mot höjd dig svingar.
I går dig puppan inneslöt,
i dag du glad ditt fängsel bröt:
min själ skall ock få vingar.

4. O Jesu Krist, som ur din grav
stod upp med evigt liv och gav
det ut åt världen vida,
giv mig ditt liv, att även jag
må efter bitter långfredag
min påskdagsmorgon bida.

Det är långfredag idag. Om vi har besökt kyrkan har vi, i textläsningarna, fått läsa om djupet av Herrens lidande. Hur han ensam, föraktad och totalt oskyldig först bär sitt kors till Golgata för att där spikas fast på korset med tjocka spikar genom händer och fötter. På sina rygg bär han djupa sår av piskan. På huvudet sätts kronan av törne. Det är en fasanfull smärta vår Herre lider. Kanske kan vi tycka att det är lite otäckt att läsa om. Kanske hade vi snarare velat hasta in i påskdagens budskap om att Kristus har uppstått från de döda. Men utan långfredagen finns där ingen påskdag. Utan döden finns det ingen uppståndelse. Både långfredagen och påskdagen behövs i påskens budskap.

Långfredagen är verkligen en sorgens dag. Jesus dör på korset. Och visst vore det väl märkligt om det inte vore en sorgens dag? Men samtidigt är det en glädjens dag. Det är en kärlekens dag. För vad är det som driver Kristus fram till korset? Vad får Honom att ge sitt liv för oss människor? Kärleken. Kärleken till oss människor får Honom att lida och dö på korset. Kärleken till Gud drev Honom att ställa sig under lagen och leva helt och fullt enligt Hans vilja för att vi ska få vara Guds barn. I dogmatik talar man ofta om tillfyllestgörelsen, och det fångar långfredagens - ja hela Kyrkans budskap - att Kristus tillfyllestgör Guds vilja och att vi får tro detta. Tro att allt verkligen är fullbordat som Herren säger innan Han på korset ger upp andan och dör.

Långfredagen är både sorgens och glädjens dag. Nog sammanfattar orden i psalmen den:

"Ljus bryter fram i dödens mörka stunder i påskens under."

Vi vet att döden inte är slutet för Jesus. Det ger perspektiv på långfredagen. Men det ger också perspektiv på våra olika liv. Lever vi i Jesus bryter finns också hoppet i Honom också i våra mörka stunder. Ett hopp, inte förankrat i våra egna känslor.

Jag har mer och mer kommit att uppskatta "tänka-till-frågor" i predikan. Att predikan väcker frågor hos oss som lyssnare. Förvisso är inte det här en predikan - enbart en lekmans spridda tankar. Men jag vill skicka med frågan - Hur väl låter du påskens budskap få skina i ditt liv? Hur väl låter du Guds kärlek, som drev Jesus till korset, bli synligt i ditt liv?

Det är långfredag idag. Om vi har besökt kyrkan har vi, i textläsningarna, fått läsa om djupet av Herrens lidande. Hur han ensam, föraktad och totalt oskyldig först bär sitt kors till Golgata för att där spikas fast på korset med tjocka spikar genom händer och fötter. På sina rygg bär han djupa sår av piskan. På huvudet sätts kronan av törne. Det är en fasanfull smärta vår Herre lider. Kanske kan vi tycka att det är lite otäckt att läsa om. Kanske hade vi snarare velat hasta in i påskdagens budskap om att Kristus har uppstått från de döda. Men utan långfredagen finns där ingen påskdag. Utan döden finns det ingen uppståndelse. Både långfredagen och påskdagen behövs i påskens budskap.

Långfredagen är verkligen en sorgens dag. Jesus dör på korset. Och visst vore det väl märkligt om det inte vore en sorgens dag? Men samtidigt är det en glädjens dag. Det är en kärlekens dag. För vad är det som driver Kristus fram till korset? Vad får Honom att ge sitt liv för oss människor? Kärleken. Kärleken till oss människor får Honom att lida och dö på korset. Kärleken till Gud drev Honom att ställa sig under lagen och leva helt och fullt enligt Hans vilja för att vi ska få vara Guds barn. I dogmatik talar man ofta om tillfyllestgörelsen, och det fångar långfredagens - ja hela Kyrkans budskap - att Kristus tillfyllestgör Guds vilja och att vi får tro detta. Tro att allt verkligen är fullbordat som Herren säger innan Han på korset ger upp andan och dör.

Långfredagen är både sorgens och glädjens dag. Nog sammanfattar orden i psalmen den:

"Ljus bryter fram i dödens mörka stunder i påskens under."

Vi vet att döden inte är slutet för Jesus. Det ger perspektiv på långfredagen. Men det ger också perspektiv på våra olika liv. Lever vi i Jesus bryter finns också hoppet i Honom också i våra mörka stunder. Ett hopp, inte förankrat i våra egna känslor.

Jag har mer och mer kommit att uppskatta "tänka-till-frågor" i predikan. Att predikan väcker frågor hos oss som lyssnare. Förvisso är inte det här en predikan - enbart en lekmans spridda tankar. Men jag vill skicka med frågan - Hur väl låter du påskens budskap få skina i ditt liv? Hur väl låter du Guds kärlek, som drev Jesus till korset, bli synligt i ditt liv?