Idag, på Den Gode Herdens Söndag, lästets episteltexten från Petrus första brev. Denna text berörde mig djupt:

"Kristus begick inte någon synd, och svek fanns inte i hans mun. Han svarade inte med skymford när han skymfades. Han svarade inte med hotelser när han fick lida. Han överlät sin sak åt honom som dömer rättvist. Våra synder bar han i sin egen kropp upp på träpålen, för att vi skulle dö bort från synden och leva för rättfärdigheten. Genom hans sår har ni blivit botade. Ni var som vilsegångna får, men nu har ni vänt tillbaka till er själars herde och vårdare." (2:22-25)

Jesus är Gud. Han är den högste. Han är den genom allt har blivit, och utan Honom har inget blivit till av vad som är till. (jfr Joh 1) Men Jesus är inte bara Gud. Han är vår frälsare. Genom sin död och uppståndelse har Han befriat oss från vår skuld. Som Petrus säger: genom Hans sår har vi blivit botade.

Jesus är frälsare. Man kan också, med rätta, säga att Jesus är vår själavårdare. Han är våra själars läkare som genom sitt Ord och sina sakrament vill ge oss läkedom och tröst både nu och för evigheten. Jesus, som är vår store själavårdare vårdar oss konkret genom vårt andaktsliv, genom Mässan. När vi läser Bibeln är det Hans ord som talar till oss. Varnande, förmanande, med tröst och i allt med kärlek. Förhållandet till Gud är både att tala och att vara tyst, just precis som det är med oss människor. Det innebär både att tala till Gud i bönen - att säga hur man har det, vad man är tacksam för och vad man inte förstår. Men förhållandet till Gud är även tystnaden. Att förbli stilla. Att lyssna in vad Gud faktiskt säger. Gud talar oss i Bibeln. Men även tystnaden är viktig. För den handlar ju om att försöka tränga bort alla andra tankar och bli stilla inför Honom. Jag har kommit att uppskatta tystnaden. Nästan varje dag försöker jag ta mig tid att sätta mig i Kyrkan och bli tyst. I min församlingskyrka finns det många fina ikoner. Det är gott att låta blicken vila på ikonen och bli påmind om att liksom jag ser Jesus ser Han mig. Inte bara den stunden jag är i kyrkan, utan även när jag går ut i kyrkan. Han ser oss och känner oss som Herden känner varje litet lamm. Beredd att hjälpa och vårda oss när vi känner oss bräckliga.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det har gått otroligt lång tid sedan jag skrev här inne senast. Under den tiden är det mycket som har hänt i mitt liv på många olika plan. Sedan jag skrev här sist har jag genomlevt sorgen att en nära familjemedlem fått diagnosen Alzheimer, jag har h...

För en tiden gavs jag möjlighet att predika i en församling. Jag delger härmed predikan.   1”Känn ingen oro. Tro på Gud, och tro på mig. 2I min faders hus finns många rum. Skulle jag annars säga att jag går bort för att bereda plats för er?...

Ja, det var verkligen mycket länge sedan jag skrev här senast. Jag vågar knappt titta efter hur länge sedan det är jag skrev här. När jag tittar efter i viss bävan ser jag det senaste inlägget gjordes den 5 november. Sedan det datumet har otroligt my...

Är det få människor som läser den här bloggen nu för tiden. Det kan jag verkligen inte klandra någon. Jag har aldrig strävat efter att göra den här bloggen till någon stor grej, utan snarare velat lätta hjärtat under stundom och skriva ut lite tankar...

Om en vecka går flytten. Inför det känner jag både vemod och förväntan. Vemod för det konkret innebär att bryta upp. Förväntan för att det ska bli så otroligt roligt att få börja studera igen. Jag har verkligen längtat efter att börja studera, förkov...