Genom dopet och tron finns det någonting som förenar alla kristna människor. I dopet och tron har vi som kristna blivit delaktiga av Guds Ande. Anden blir ett band som förenar alla kristna. Ibland kan det bli mer tydligt än annars. Ibland kan man, när man samtalar och möter, en broder/syster i tron verkligen känna att här har jag ett syskon. Här har jag en vän som delar min tro och kärlek till Jesus. Och det kan ske även när åsikterna är diametralt annorlunda. DEt kan jag känna såväl vad gäller Lutheraner och katoliker som pingstvänner och baptister. Trots att vi uppenbart tänker olika vad gäller somligt finns där saker som förenar oss.

Ekumenik handlar djupast sett om att människor från olika samfund möter varandra, ser varandra som syskon och tillsammans söker Jesus genom att läsa Guds Ord och tränga in i Kyrkans historia. Jag menar att i den tid vi lever i när kristen tro hotas av sekularisering måste vi som är kristna mer och mer söka oss till varandra för att få uppmuntran, bära varandras bördor och för att be.

Vi måste mer och mer sträva efter enhet. Samtidigt får vi inte glömma det som Bibeln också är väldigt tydlig med. Vi måste söka en enhet också i de frågor där vi tvistar eller tänker olika. Gud vill att vi ska vara eniga. Men jag tror inte man kan begära att den totala enheten måste finnas där från början. Om vi möter Jesus får vi lita på Hans förmåga att hela sin Kyrka, också där vi i mänskligt oförstånd har sargat henne som mest.

"Var ivriga att bevara Andens enhet genom fridens band:en kropp och en Ande, liksom ni kallades till ett hopp, det som tillhör er kallelse, en Herre, en tro, ett dop, en Gud som är allas Fader, han som är över alla, genom alla och i alla." (Ef 4)