Ibland händer det! Som en blixt från en klar himmel. Man läser i Bibeln - och plötsligt ser man en vers som verkligen talar till en. Jag ska vara ärlig... Jag är inte särskild Bibelsprängd av mig. Men den här bibelversen har jag aldrig tidigare hört:

"Samla mina tårar i din skål, de står ju i din bok." (Ps 56:9b)

Samla mina tårar i din skål. De står ju i din bok. Vi kan inte förstå Gud. Han är förunderlig. Men vi kan lita på att han är god. Och vi kan, vad som än händer, lita på att han förstår oss. Gud kan förstå oss. ser vår rädsla, vår ångest, vår ängslan och vår sorg.

När vi människor ska trösta andra blir det lätt klyschor vi använder. Men ovannämnda ord, skrivna av David, är verkligen ord byggda på förvissningen om att Gud är all trösts Gud.

I en annan psalm, också den av traditionen, skriven av David finns även där djupa ord:

"Dina ögon såg mig när jag ännu var ett outvecklat foster.
Alla mina dagar blev skrivna i din bok,
de var bestämda innan någon av dem hade kommit." (Ps 139:16)

De säger att Gud har sett oss innan vi fanns till. De säger oss att våra dagar, även om de inte hade passerat, redan hade planerats av Gud. Orden insätter oss i ett sammanhang djupare än vi kan ana.

Så kära vän. Vem du än är. Om än du är förtvivlad och fylld svårmod. Våga tro att Gud känner dig och din situation bättre än du själv kan ana. Bättre än vad någon människa kan kan göra.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det har gått otroligt lång tid sedan jag skrev här inne senast. Under den tiden är det mycket som har hänt i mitt liv på många olika plan. Sedan jag skrev här sist har jag genomlevt sorgen att en nära familjemedlem fått diagnosen Alzheimer, jag har h...

För en tiden gavs jag möjlighet att predika i en församling. Jag delger härmed predikan.   1”Känn ingen oro. Tro på Gud, och tro på mig. 2I min faders hus finns många rum. Skulle jag annars säga att jag går bort för att bereda plats för er?...

Ja, det var verkligen mycket länge sedan jag skrev här senast. Jag vågar knappt titta efter hur länge sedan det är jag skrev här. När jag tittar efter i viss bävan ser jag det senaste inlägget gjordes den 5 november. Sedan det datumet har otroligt my...

Är det få människor som läser den här bloggen nu för tiden. Det kan jag verkligen inte klandra någon. Jag har aldrig strävat efter att göra den här bloggen till någon stor grej, utan snarare velat lätta hjärtat under stundom och skriva ut lite tankar...

Om en vecka går flytten. Inför det känner jag både vemod och förväntan. Vemod för det konkret innebär att bryta upp. Förväntan för att det ska bli så otroligt roligt att få börja studera igen. Jag har verkligen längtat efter att börja studera, förkov...