I sin Lilla katekes förklarar Martin Luther viktiga delar av den kristna tron. Man kan tycka vad man vill om Luther och Lilla katekesen. Men det går inte att bortse från att den har kommit att betyda oerhört mycket för många människor alltsedan 1500-talet. Förövrigt kan vi tacka Luther för att vi fick allmän skolplikt i Sverige. Barnen skulle lära sig den kristna tron och för det behövde människor lära sig läsa.

Den lutherska kyrkan har mött kritik. Kanske främst för att det finns en dyster människosyn. Och nog kan man kanske tycka att den lutherska kyrkan, kanske, stundtals har talat mer om synden och människans syndafördärv än Skapelsenåden - att alla människor faktiskt är skapade av Gud och vad det innebär. När Martin Luther förklarar den första trosartikeln är det viktiga ord. För det säger något om vad det är att vara människor. Det säger något, som barn och ungdomar, idag inte får höra lika frekvent som tidigare. Luther skriver:

"Jag tror att Gud har skapat mig och alla varelser, gett mig kropp och själ, ögon, öron och alla lemmar, förnuft och alla sinnen, och att han alltjämt uppehåller mig. Dessutom försörjer han mig varje dag rikligt med mat och kläder, hus och hem och med allt vad jag behöver till mitt livsuppehälle. Han beskyddar mig för allt farligt och bevarar mig för allt ont. Allt detta gör han endast på grund av sin faderliga godhet och barmhärtighet, utan att jag på något sätt förtjänat det. För allt detta bör jag tacka och lova, tjäna och lyda honom. Det är visst och sant."

Barn och ungdomar som växer upp idag får höra ett helt annat budskap. De får höra att de är slump av en evolution för länge sedan och följdaktligen finns det ingen som har skapat dem och deras liv är, sålunda, meningslöst. Men vi har, som människor ett högt värde, i Guds ögon. Psalmisten David skriver:

"Jag tackar dig för att jag är så underbart skapad.
Ja, underbara är dina verk, min själ vet det så väl." (Ps 139:14)

En sådan tacksamhet formar, överlag, inte våra barn och ungdomar i vårt land idag. Det är en sorg. Men också en kallelse att be för.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det har gått otroligt lång tid sedan jag skrev här inne senast. Under den tiden är det mycket som har hänt i mitt liv på många olika plan. Sedan jag skrev här sist har jag genomlevt sorgen att en nära familjemedlem fått diagnosen Alzheimer, jag har h...

För en tiden gavs jag möjlighet att predika i en församling. Jag delger härmed predikan.   1”Känn ingen oro. Tro på Gud, och tro på mig. 2I min faders hus finns många rum. Skulle jag annars säga att jag går bort för att bereda plats för er?...

Ja, det var verkligen mycket länge sedan jag skrev här senast. Jag vågar knappt titta efter hur länge sedan det är jag skrev här. När jag tittar efter i viss bävan ser jag det senaste inlägget gjordes den 5 november. Sedan det datumet har otroligt my...

Är det få människor som läser den här bloggen nu för tiden. Det kan jag verkligen inte klandra någon. Jag har aldrig strävat efter att göra den här bloggen till någon stor grej, utan snarare velat lätta hjärtat under stundom och skriva ut lite tankar...

Om en vecka går flytten. Inför det känner jag både vemod och förväntan. Vemod för det konkret innebär att bryta upp. Förväntan för att det ska bli så otroligt roligt att få börja studera igen. Jag har verkligen längtat efter att börja studera, förkov...