Det finns en text i Johannesevangeliets fjärde kapitel som handlar om kvinnan vid Sykars brunn. Det beskriver ett svårt möte. Ett möte mellan Jesus och en människa som bär på mycket skuld. Det är en text som handlar om hur vi ser på varandra och hur vi ska möta människor som inte delar vårt sätt att leva.

Vi möter väl alla dagligen människor som inte delar vårt sätt att leva. Människor som inte lever i enlighet med Bibelordet utan på ett helt sätt. Ibland kan detta kännas svårt för oss som kristna. För som kristna tror vi ju att Bibeln är Guds ord och vi ser människor, oavsett vilken falang vi hör till, som inte lever som Gud vill. Vi ser människor som lever i synd och därmed kanske det föds en vilja att isolera sig. Då vore ju allt mycket bättre. Då kunde jag leva med några riktigt fromma människor som hade samma uppfattnig som mig i allt. Men nu är vi, som kristna, kallade att leva i världen. Och vi är kallade att, i vår kärlek och godhet, förhärliga Gud. Också med de människor som radikalt inte lever som vi. Vi är kallade att finnas också hos de och peka på Guds kärlek.

Min övertygelse, och som jag ofta i Bibeln kan se, är att det riktigt svåra mötet kan bli ett sätt att peka på Gud. Det kan bli ett sätt att peka på Guds oerhörda kärlek och på Hans längtan att vilja ta sig annan också de människor som inte lever efter Hans vilja.

I mitt liv som kristen möter jag människor som inte lever som Gud vill. Jag möter människor som har blivit dömda av kristna människor och som förlorat tilltron till kyrkan. Jag delar inte deras sätt att leva. Tvärtom tycker jag att inte är så man ska leva. Men min bön och min längtan får vara att Gud kan använda mig, som också jag är en syndare - om än förlåten - som ett redskap.

Hur ska man gå tillväga när man som kristen möter människor som inte lever efter Guds vilja? Först och främst måste vi lära oss stava på ordet ödmjukhet. Det innebär inte att bli mjäkig. Det handlar om att se sig själv som en syndare - men en syndare som Jesus har räddat. Och med detta som grundsyn påverkar det vår syn på medmänniskan. Vi lär oss att bli varsamma istället för högmodiga och inkrökta. Sedan fodras det oerhört mycket kärlek. Vi älskar därför att Gud har älskat oss, skriver aposteln (1 Joh 4). Om jag delade ut allt ägde men saknade kärlek vore jag inget värd, skriver Paulus (1 Kor 13). Kärleken måste finnas hos oss. Och vi måste låta den få ta plats i vårt liv. Återigen ska inte kärleken blandas samman med rädsla eller mjäkighet. Den sanna kärleken rymmer också sanningen - insikten om att det finns saker som är rätt och fel. För det tredje ska man inte tjata på en människa. Tjat och alldeles för stränga förmaningar tenderar att få människors hjärtan att hårdna. Men framförallt finns risken att resultat blir att personen ifråga gör som vi säger av rädsla för förmaning snarare än kärlek till Gud. Jag tror snarare på att vi ska leva med kärleken och sanningen i våra liv och låta det bli till föredöme för vår medmänniska. Och när tillfälle kommer, för det gör det, med varsamhet och försiktigt säga att deras sätt att leva är fel.

Sanning och kärlek ska gå hand i hand. De kan synas olika i någon mån. Ändå förutsätter sanning och kärlek varandra. De är båda uttryck för hur Skriften beskriver Gud. Sanning kan inte skiljas från kärlek. Kärlek kan inte skiljas från sanning.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det har gått otroligt lång tid sedan jag skrev här inne senast. Under den tiden är det mycket som har hänt i mitt liv på många olika plan. Sedan jag skrev här sist har jag genomlevt sorgen att en nära familjemedlem fått diagnosen Alzheimer, jag har h...

För en tiden gavs jag möjlighet att predika i en församling. Jag delger härmed predikan.   1”Känn ingen oro. Tro på Gud, och tro på mig. 2I min faders hus finns många rum. Skulle jag annars säga att jag går bort för att bereda plats för er?...

Ja, det var verkligen mycket länge sedan jag skrev här senast. Jag vågar knappt titta efter hur länge sedan det är jag skrev här. När jag tittar efter i viss bävan ser jag det senaste inlägget gjordes den 5 november. Sedan det datumet har otroligt my...

Är det få människor som läser den här bloggen nu för tiden. Det kan jag verkligen inte klandra någon. Jag har aldrig strävat efter att göra den här bloggen till någon stor grej, utan snarare velat lätta hjärtat under stundom och skriva ut lite tankar...

Om en vecka går flytten. Inför det känner jag både vemod och förväntan. Vemod för det konkret innebär att bryta upp. Förväntan för att det ska bli så otroligt roligt att få börja studera igen. Jag har verkligen längtat efter att börja studera, förkov...