CS Lewis böcker och filmatiseringen av densamma kan, kanske, med rätta kritiseras. Förmodligen finns det säkert detaljer som kan ge oss en felaktig bild av förhållandet mellan människor och Gud. Men det går inte att bortse ifrån att Lewis har stärkt många kristna människors tro - så väl barn som vuxna - genom sina böcker. Det finns även människor som har kommit till omvändelse genom böckerna. De har funnit Jesus  hans böcker.

I boken om Häxan och lejonet får vi möta tre barn som kommer till Landet Narnia för första gången. Där märker vi starka stider mellan ont och gott - och följden av detta blir att en av syskonen, Edmund, förråder sina syskon åt den onda makten - den vita häxan. I sammanhanget finns det en scen, som vid filmatiseringen, är stark för mig. OCh det är efter att Edmund hade förrått sina syskon och den vita häxan ska döda honom. I sista sekunden räddar lejonet Aslan honom ur häxans grepp och för honom till sig. När Edmund till slut möter sina syskon igen är förhållandet till en början, minst sagt krystat. Dels känner han skam för vad han gjort, och dels känner de tre andra syskon samvetskval för att de gjorde honom illa just innan han förråde dem. Då säger Aslan någonting som får mig att bli varmt i hjärtat. "Ni behöver inte tala om det som har varit", varefter alla syskonen kramar om varandra och ber om förlåtelse.

Det råder ingen tvekan om vem Aslan är en bild för. Han är en symbol för den Gud vi tror på . För den Gud som har skapat oss, som har dött och uppstått för oss samt är allestädes närvarande bland oss i denna sekunder. Och när Aslan säger de där starka orden: "Ni behöver inte tala om det som har varit" är det ord riktade till oss alla. Det är ord till människor som har växt upp med tron på Jesus och som i tankar, ord och gärningar har handlat mot Guds vilja. Det är ord riktade till den människa som inte har varit kristen hela sitt liv utan som kommer från ett helt annat sammanhang och som nyligen har blivit kristen. Det är ord riktade till alla människor.

Man kommer aldrig undan att vi måste våga sätta ord på det som har blivit fel i våra liv. Man kommer inte undan att vi får tala om smärtan vi kan känna som människor i denna komplexa, trasiga och syndiga värld. Men Guds ord till oss ger oss en inbjudan att lämna det som har varit i Hans händer, väl medvetna om att Gud genom sitt Ord och sin Ande kan hela också de svåraste och djupaste såren i våra själar.

Vi får lämna allt hos Gud. Det kan kännas smärtsamt och jobbigt. För att öppna sig för en annan människa kan vara jättesvårt - än svårare är det att öppna sig för Gud. Men Gud är ändå en läkare som vi får nalkas - och som hela tiden nalkas oss. Jesus säger "De är inte de friska som behöver läkare utan de sjuka. Jag har inte kommit till världen för att kalla rättfärdiga utan syndare."

Aslan sa i Narnia att vi inte behöver tala om det som har varit. Att det som har varit är över. På samma sätt säger Gud till sitt älskade folk Israel - som i förlängningen också är kristna - :

"Tänk inte på vad som förr har varit, bry er inte om vad fordom har skett. Se, jag vill göra något nytt. Redan nu visar det sig - märker ni det inte? Ja, jag ska göra en väg i öknen och strömmar i ödemartken." (Jes 43:18-19)

Det får vara ett ord vi kan finna tröst, läkedom och styrka i.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det har gått otroligt lång tid sedan jag skrev här inne senast. Under den tiden är det mycket som har hänt i mitt liv på många olika plan. Sedan jag skrev här sist har jag genomlevt sorgen att en nära familjemedlem fått diagnosen Alzheimer, jag har h...

För en tiden gavs jag möjlighet att predika i en församling. Jag delger härmed predikan.   1”Känn ingen oro. Tro på Gud, och tro på mig. 2I min faders hus finns många rum. Skulle jag annars säga att jag går bort för att bereda plats för er?...

Ja, det var verkligen mycket länge sedan jag skrev här senast. Jag vågar knappt titta efter hur länge sedan det är jag skrev här. När jag tittar efter i viss bävan ser jag det senaste inlägget gjordes den 5 november. Sedan det datumet har otroligt my...

Är det få människor som läser den här bloggen nu för tiden. Det kan jag verkligen inte klandra någon. Jag har aldrig strävat efter att göra den här bloggen till någon stor grej, utan snarare velat lätta hjärtat under stundom och skriva ut lite tankar...

Om en vecka går flytten. Inför det känner jag både vemod och förväntan. Vemod för det konkret innebär att bryta upp. Förväntan för att det ska bli så otroligt roligt att få börja studera igen. Jag har verkligen längtat efter att börja studera, förkov...