I många år har jag upplevt en kallelse att arbeta som präst. Jag har burit en längtan att få predika för människor. Att inte bara i ramen för det allmänna prästadömet få tala om Jesus utan också få hjälpa människor i deras relationer till Gud, sina medmänniskor och sig själva. Och med åren har denna kallelse skiftat - men ändå växt sig starkt.

Som Guds barn brottas vi med olika saker som gör kallelsen svår. Vi kan falla för rädslan att inte räcka till. Vi kan känna oro för vår värdighets skull samt att vår självkänsla inte är på topp. Så är det med de flesta av oss - och så är det med mig. Jag brottas med saker och ting. Överhuvudtaget vet jag inte om det är Guds mening att jag ska vara präst. Det är inte min sak att avgöra, utan kyrkan som ska pröva min kallelse. Men en sak vet jag. Den Guden som har skänkt oss trons gåva har också utrustat oss med olika gåvor. De är inte några statiska gåvor . Det är gåvor som Han ger oss när, var och hur Han vill. Vi kan känna obehag för att inte räcka till. Men låt oss då tänka på att det är Gud som kallat oss. Det är Herren själv som har lagt olika kallelser på våra hjärtan. St Paulus skriver:

"Gud har i sin församling för det första satt några till apostlar, för det andra några till profeter, för det tredje några till lärare, vidare andra till att utföra kraftgärningar, andra till att få gåvor att bota sjuka, till att hjälpa, att styra och att tala olika slags tungomål."

Detta innebär en oerhörd trygghet. Gud har kallat oss till de olika saker som är våra livsuppgifter. Och han har inte övergett oss. Istället finns han med oss hjälper oss på bästa sätt.

Jesaja skriver såhär:

"Om du än måste gå genom vatten, är jag med dig, eller genom strömmar, så skall de inte dränka dig. Om du än måste gå genom eld, skall du inte bli svedd, lågan skall inte bränna dig." (Jes 43:2)

Gud är trofast. Han är med oss. Jag tror inte att vi, här i tiden, till fullo kommer att kunna förstå detta. Men ibland kan vi ana glimtar av detta. Och Jesajas ord ger oss en glimt om detta. Jesajas ord är Guds ord till människor som brottas med kallelse och frimodighet.

Tidigare i bloggen har jag lyft upp ett bibelord som har betytt mycket för mig de senaste månaderna. Ps 37:4 "Ha din glädje i Herren, han ska dig vad ditt hjärta begär". Med dessa ord uppmuntrar jag till frimodighet att följa det man upplever vara Guds kallelse.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det har gått otroligt lång tid sedan jag skrev här inne senast. Under den tiden är det mycket som har hänt i mitt liv på många olika plan. Sedan jag skrev här sist har jag genomlevt sorgen att en nära familjemedlem fått diagnosen Alzheimer, jag har h...

För en tiden gavs jag möjlighet att predika i en församling. Jag delger härmed predikan.   1”Känn ingen oro. Tro på Gud, och tro på mig. 2I min faders hus finns många rum. Skulle jag annars säga att jag går bort för att bereda plats för er?...

Ja, det var verkligen mycket länge sedan jag skrev här senast. Jag vågar knappt titta efter hur länge sedan det är jag skrev här. När jag tittar efter i viss bävan ser jag det senaste inlägget gjordes den 5 november. Sedan det datumet har otroligt my...

Är det få människor som läser den här bloggen nu för tiden. Det kan jag verkligen inte klandra någon. Jag har aldrig strävat efter att göra den här bloggen till någon stor grej, utan snarare velat lätta hjärtat under stundom och skriva ut lite tankar...

Om en vecka går flytten. Inför det känner jag både vemod och förväntan. Vemod för det konkret innebär att bryta upp. Förväntan för att det ska bli så otroligt roligt att få börja studera igen. Jag har verkligen längtat efter att börja studera, förkov...