Allt drar ihop sig. Nästa månad börjar praktiken i x församling i å stift. Lite nervös, glad och nyfiken ger jag tänker jag ge mig in iden. Jag är glad för omständigheterna. Jag förväntar mig ingenting, mer än att undersöka om det är Guds vilja att jag ska bli präst. Som ett led i antagningskonferensen besökte jag stiftsstaden igår för en djupintervju med en psykolog som stiftet har utvalt. Om jag var nervös? Att påstå något annat vore att ljuga. I flera veckor var jag nervös inför gårdagen. Dock så gick samtalet/intervjun faktiskt rätt bra, i vart fall kändes det så. För något år sedan riktade en skribent i tidningen Dagen kritik mot Svenska kyrkan. Somligt i kritiken var sakligt och vettigt, men vederbörande menade att man inte skulle låta psykologer pröva en människas prästkallelser. Jag är kluven. Naturligtvis är det Kyrkans uppgift att pröva kallelser för ämbetet. Samtidigt kan psykologer, utifrån sin kunskap, avgöra hur emotionellt mogen en människa är. Att vara präst är att leva i en spänning mellan djupaste förtvivlan och djupaste lycka. Det är att finnas hos de människor som lider allra mest och där förmedla budskapet om Jesus. Det är att le med de glada och möta dessa både när ett barn döps och ett par ingår äktenskap. Det kräver en mognad och en djup självinsikt hos den enskilde prästen. Därför tänker jag att det är bra om en psykolog finns med och gör en djupintervju.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det har gått otroligt lång tid sedan jag skrev här inne senast. Under den tiden är det mycket som har hänt i mitt liv på många olika plan. Sedan jag skrev här sist har jag genomlevt sorgen att en nära familjemedlem fått diagnosen Alzheimer, jag har h...

För en tiden gavs jag möjlighet att predika i en församling. Jag delger härmed predikan.   1”Känn ingen oro. Tro på Gud, och tro på mig. 2I min faders hus finns många rum. Skulle jag annars säga att jag går bort för att bereda plats för er?...

Ja, det var verkligen mycket länge sedan jag skrev här senast. Jag vågar knappt titta efter hur länge sedan det är jag skrev här. När jag tittar efter i viss bävan ser jag det senaste inlägget gjordes den 5 november. Sedan det datumet har otroligt my...

Är det få människor som läser den här bloggen nu för tiden. Det kan jag verkligen inte klandra någon. Jag har aldrig strävat efter att göra den här bloggen till någon stor grej, utan snarare velat lätta hjärtat under stundom och skriva ut lite tankar...

Om en vecka går flytten. Inför det känner jag både vemod och förväntan. Vemod för det konkret innebär att bryta upp. Förväntan för att det ska bli så otroligt roligt att få börja studera igen. Jag har verkligen längtat efter att börja studera, förkov...