Kära vänner,

Ibland finns det stunder då vi kan känna oss ytterst bortglömda. Det fodras inte mycket erfarenheter av att vara människa för att inse hur tufft och jobbigt det kan vara. Vi kan bli arbetslösa. Vi kan känna oss missförstådda av alla människor. Vi kan känna oro och smärta inför mycket i livet. Hur väl känner inte alla barn som dagligen misshandlas och försummas i skolan igen sig i det faktum? Och det är frestande att tänka tanken att Gud har glömt bort oss. Och Du och jag är inte ensamma om detta. Vilken är den genomgående frågan i Jobs bok? Vad kan vi känna och ana i mötet med psalmisternas ord i psaltaren ofta? Frågan är enkel, men ändå svår: Varför har du övergett mig Gud? Varför har du glömt mig?

Vi kan ofta känna att Gud har övergett oss - utan tvekan. Men det befriande i kristen tro är att även om vi känner oss övergivna och ensamma - så har inte Gud lämnat oss vind för våg. Vi kan känna ensamhet - men inte för att Gud har övergett oss. Den senaste tiden har jag funnit oerhörd styrka i ett Ord hos Jesaja som jag vill avsluta mitt inlägg med:

Jes 49:15-16. Glömmer en kvinna sitt lilla barn, bryr hon sig inte om den hon själv har fött? Och även om hon skulle glömma, glömmer jag aldrig dig. Nej, ditt namn är skrivet i mina händer, jag tänker ständigt på dina murar.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det har gått otroligt lång tid sedan jag skrev här inne senast. Under den tiden är det mycket som har hänt i mitt liv på många olika plan. Sedan jag skrev här sist har jag genomlevt sorgen att en nära familjemedlem fått diagnosen Alzheimer, jag har h...

För en tiden gavs jag möjlighet att predika i en församling. Jag delger härmed predikan.   1”Känn ingen oro. Tro på Gud, och tro på mig. 2I min faders hus finns många rum. Skulle jag annars säga att jag går bort för att bereda plats för er?...

Ja, det var verkligen mycket länge sedan jag skrev här senast. Jag vågar knappt titta efter hur länge sedan det är jag skrev här. När jag tittar efter i viss bävan ser jag det senaste inlägget gjordes den 5 november. Sedan det datumet har otroligt my...

Är det få människor som läser den här bloggen nu för tiden. Det kan jag verkligen inte klandra någon. Jag har aldrig strävat efter att göra den här bloggen till någon stor grej, utan snarare velat lätta hjärtat under stundom och skriva ut lite tankar...

Om en vecka går flytten. Inför det känner jag både vemod och förväntan. Vemod för det konkret innebär att bryta upp. Förväntan för att det ska bli så otroligt roligt att få börja studera igen. Jag har verkligen längtat efter att börja studera, förkov...