Denna morgonen är en sådan.

Ibland när vi vaknar upp är det ett gråtråkigt väder ute. Vi fylls av missmod när vi ser det, och på grund av vädret, ser vi allt som tråkigt och dystert. Men denna morgonen är en underbar, kylig och klar morgon med solsken. Runt om i naturen ser vi tydliga hösttecken. Frost, gulnande löv - och just denna morgonen, en underbar höstsol.

Jag vaknade tidigt idag, ca kvart i 5. Det var mörkt ute men precis innan jag åkte ungefär vid kvart i 7 började solen gå upp. Det är sanslöst vackert när solen stiger upp på himlen en tidig morgon. Solen kastar sina första strålar på himlen med en lätt röd ton. Man andas in en härlig luft.

Igår firade vi tacksägelsedagen - en dag som särskilt präglas av tacksamhet mot Vår Herre. Och visst har vi mycket att tacka Honom för. Ibland kan det kännas svårt att tacka när motgångar följs på varandra och missmodet kryper i ryggraden på oss. Men även då har vi något att tacka för. Livet, hälsan, förmågan att älska, förmågan att vara inneslutna i ett sammanhang med andra, gåvan att ha en familj, men också gåvan att gråta - att få vara ledsen. Om Guds gåvor till oss är många och underbara finns dock en gåva som är större än allt annat. Det är inte silver eller guld, det är inte pengar eller värdesaker. Nej, det är något mycket större - något som många i vår tid inte kan värdesätta. Det är gåvan att få tro på Jesus Kristus. Det är gåvan att veta att vi, genom Jesus, har ett barnaskap hos Gud - att vi är älskade av Honom. En person har sagt att det enda du behöver veta är namnet Jesus. Kanske det flummigt, men Paulus skriver till oss: "Den som åkallar Herrens namn ska bli frälst." Att åkalla Jesus är att lita på Honom, att förtrösta på Honom. Det finns mycket i vår värld som är osäkert. Praktiskt taget vet vi inget om vår morgondag - men mitt i allt detta finns namnet Jesus kvar.

Vi behöver en dag som tacksägelsedagen för att stanna upp i lovsång till Gud.

Vi  får vara tacksamma mot Gud, och vi får glädjas över Hans goda gåvor till oss. Det är sannerligen en stor nåd. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det har gått otroligt lång tid sedan jag skrev här inne senast. Under den tiden är det mycket som har hänt i mitt liv på många olika plan. Sedan jag skrev här sist har jag genomlevt sorgen att en nära familjemedlem fått diagnosen Alzheimer, jag har h...

För en tiden gavs jag möjlighet att predika i en församling. Jag delger härmed predikan.   1”Känn ingen oro. Tro på Gud, och tro på mig. 2I min faders hus finns många rum. Skulle jag annars säga att jag går bort för att bereda plats för er?...

Ja, det var verkligen mycket länge sedan jag skrev här senast. Jag vågar knappt titta efter hur länge sedan det är jag skrev här. När jag tittar efter i viss bävan ser jag det senaste inlägget gjordes den 5 november. Sedan det datumet har otroligt my...

Är det få människor som läser den här bloggen nu för tiden. Det kan jag verkligen inte klandra någon. Jag har aldrig strävat efter att göra den här bloggen till någon stor grej, utan snarare velat lätta hjärtat under stundom och skriva ut lite tankar...

Om en vecka går flytten. Inför det känner jag både vemod och förväntan. Vemod för det konkret innebär att bryta upp. Förväntan för att det ska bli så otroligt roligt att få börja studera igen. Jag har verkligen längtat efter att börja studera, förkov...