Som kristna är vi, genom dopet och tron, medlemmar i Guds famil - i Guds rike. Och i detta riket har vi en kung - nämligen Jesus. Men han är inte en kung som andra kungar. Han är en konung som är ödmjuk och god. Han är Guds enfödde son - Han är Gud kommen i kött.

Guds rike har Kristus i centrum. Det är något ska komma - men redan här och nu kan vi få en försmak av det i tiden. I Guds ord och i de heliga sakramenten räcks Guds levande kärlek och förlåtelse ut till oss alla.

Runt om i vårt land och i vår värld firas advent. Folk kommer till kyrkan för att lyssna till Guds ord, för att be och lovsjunga Herren. Advent är glädje och hopp. Advent är framtidshopp. Advent är kärlekens tid som blickar framåt mot Guds människoblivande. Men mitt i allt det fantastiska budskapet som förkunnas i adventstiden finns där ett styng av sorg och missmod. Folket kommer inte till kyrkan. Budskapet om Kristus och hans kärlek når inte människor som vi skulle vilja. Och det är något vi kan - och ska - känna en nöd över. Det är en sorg när människor vänder Gud ryggen. Men det är en större sorg över att vi människor så ofta hindrar människor från att tro på Guds kärlek. Genom att inte uppträda i kärlek och respekt, genom att såra varandra riskerar vi lätt att låta Guds kärlek bli till intet för våra medmänniskor. De ser på oss och tänker att Gud nog inte vill ha med mig att göra - när Gud i stället inbjuder alla människor att leva med Honom.

Vi har, som kristna, fått en oerhörd gåva. Vi har fått den helige Ande som gåva. Och med detta har vi fått visshet som syndernas förlåtelse och Guds kärlek till oss. Men den gåvan är inte en gåva som är bara reserverad för några få människor. Jesus säger i den gångna söndagens evangelietext: "Guds rike är nära. Omvänd er och tro på budskapet." Han bjuder in människor att tro på sig. Han uppmanar till omvändelse. Och det är också vår uppgift som kristna. Att möta människor. Att söka människor med det glada budskapet i tid och otid. Det kan fylla oss med rädsla. Inte sant? Rädsla för att bli dömd på förhand och rädsla för utanförskap. Och utan tvekan finns det risker att följa Jesus. Den väg som Jesus valde och som hans vänner har gått har inneburit lidande och smärta. Men Jesus säger ljuvliga ord till oss: "Var inte rädda."

Sedan Johannes hade blivit fängslad, kom Jesus till Galileen och predikade Guds evangelium. Han sade: "Tiden är fullbordad och Guds rike är nu här. * Omvänd er och tro evangelium!" (Mark 1:15-16)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det har gått otroligt lång tid sedan jag skrev här inne senast. Under den tiden är det mycket som har hänt i mitt liv på många olika plan. Sedan jag skrev här sist har jag genomlevt sorgen att en nära familjemedlem fått diagnosen Alzheimer, jag har h...

För en tiden gavs jag möjlighet att predika i en församling. Jag delger härmed predikan.   1”Känn ingen oro. Tro på Gud, och tro på mig. 2I min faders hus finns många rum. Skulle jag annars säga att jag går bort för att bereda plats för er?...

Ja, det var verkligen mycket länge sedan jag skrev här senast. Jag vågar knappt titta efter hur länge sedan det är jag skrev här. När jag tittar efter i viss bävan ser jag det senaste inlägget gjordes den 5 november. Sedan det datumet har otroligt my...

Är det få människor som läser den här bloggen nu för tiden. Det kan jag verkligen inte klandra någon. Jag har aldrig strävat efter att göra den här bloggen till någon stor grej, utan snarare velat lätta hjärtat under stundom och skriva ut lite tankar...

Om en vecka går flytten. Inför det känner jag både vemod och förväntan. Vemod för det konkret innebär att bryta upp. Förväntan för att det ska bli så otroligt roligt att få börja studera igen. Jag har verkligen längtat efter att börja studera, förkov...