Jesus är född.

Ordet har blivit människa.

Gud finns på ett konkret och nära sätt mitt ibland oss. Men hur mycket låter vi Honom få leva i våra hjärtan? Det är ett vanligt problem bland oss kristna. Vardagens problem och bördor, men också det där som vi kallar för synd - som skiljer oss och Gud från varandra, tenderar att binda oss. Ibland binder det oss så hårt att vi får svårt att se på Jesus. Vad blir lösningen på problemet? Hur kan vi bäst komma åt det stora problemet?

Lösningen på problemet finner vi i Bibeln. Johannes säger till oss:

"Vi älskar för att Han har älskat oss först." (1 Joh 4:19)

När en människa börjar älska Gud är det inte ett initiativ helt och hållet från oss själva. Det är ett resultat av att Gud har älskat oss - att vi har hört om Hans kärlek till oss: att Har gett oss sin ende Son för att alla människor som lever i tron på Hans seger över död och ondska ska ha ett evigt liv. Genom att höra budskapet - genom att låta oss byggas upp av detta budskap - kommer också en vilja väckas i oss att mer och mer låta Jesus få vara vårt hjärtas centrum.

Jesus blir människa. Det är julens viktigaste och centrala budskap. Gud blir människa - en av oss. Lätt gör vi andra saker till julens viktigaste budskap. Vi börjar tala om medmänsklighet och generositet. Vi börjar tala om att vi ska dela med oss till andra som saknar vad vi har. Det är viktigt - men julens budskap handlar om något annat. Det handlar just om att Gud blir människa genom den Helige Ande och blir en av oss.

Säkert har vi alla som människor olika erfarenheter av att Gud har blivit människa. För mig är den starkaste erfarenheten av detta det faktum att Gud kan förstå mig helt och fullt i min situation. Att Gud har blivit människa, levt ett liv som dig och mig öppnar för det faktum att Han som står över allt - Han som har all makt i himlen och på jorden, som har skapat mig inte överger mig. Han förstår mig, bättre än jag själv förstår.

Ordet blir kött eller Ordet blir människa som det står i den senaste Bibelöversättningen. Det innebär att Guds löften som sträcker sig genom hela Gamla testamentet, med grund i 1 Mos 3:16 konkretiseras i en person - nämligen Jesus. "I honom har alla Guds löften fått sitt amen" skriver Paulus. I Jesus, i Hans födelse, liv, död och uppståndelse fullkomnas - infrias - alla löfterna.

Ordet blir kött och bodde bland oss. Guds löften är stora till oss. I Jesus fullkomnas de. Men de är också så konkreta att de finns bland oss. Jesus ställde sig inte på en pidestal. Han upphöjde sig inte och blev inte högmodig som vi människor ofta tenderar att bli. Nej. Han fanns bland människor. Han åt med människor. Han gick in under alla människors livsvillkor - för att alla människor konkret  skulle kunna uppleva att Guds kärlek och löften också gäller dem. Hur ser din livssituation ut? Vilka svårigheter finns i ditt liv? Hur pass socialt accepterad är du? Oavsett svaren på dessa frågorna gäller Guds löften om syndernas förlåtelse, om liv och gemenskap med Gud också dig. Guds levande kärlek är dynamit som spränger gränser oss människor emellan. Den är levande och skapar tro och tilltro i våra hjärtan om att vi är älskade av Gud - att Han har gett sin älskade son till oss.

Jesaja talar om Guds son - om Jesus Kristus:

"Som en späd planta sköt han upp inför honom,
som ett rotskott ur torr jord." ( Jes 52:2)

I det sammanhanget där Jesaja talar om den späda plantan kallas för "Herrens lidande tjänare". Några verser senare står det:

"Han var genomborrad för våra överträdelsers skull,
slagen för våra missgärningars skull. Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid,
och genom hans sår är vi helade." (53:5)

Med de orden blir avståndet mellan Guds Sons födelse i stallhet i Betlehem nära förbundet med att han omkring 33 år senare väljer att lida och dö i vårt ställe. Att Han, som vill att vi ska höra samman med Honom ska leva med honom. För mig säger det något viktigt. Påsken och julen går sida vid sida. De är viktiga och pekar ständigt på varandra. Påskens budskap om Jesu död och uppståndelse pekar på att Jesus inte är en vanlig människa, utan Guds egen Son. Julens budskap pekar mot korset, döden och uppståndelsen eftersom Jesus kom till jorden för att öppna vägen för oss människor till en full gemenskap med Gud.

På denna juldagen får vi minnas den dagen då Gud lät sin son komma till jorden som ett litet värnlöst barn i ett stall omgivet av djur. Vi får vara tacksamma för att Ordet blev kött och bodde bland oss - så att alla människor kunde se Hans härlighet. Men vi får också gång efter annan låta Guds Ord - Jesus Kristus - ta sin boning i vårt hjärta.

"Nådens under här vi sett,
av Guds Ande är det skett:
Ordet, utav Fadern fött,
har i tiden blivit kött." (SvPs 112:2)