För några dagar sedan hittade jag följande text på internet. Ska fundera över den och återkommer:

Det finns en legend om en fågel som sjunger bara en gång i sitt liv. Vackrare än någon annan skapelse på hela jorden sjunger den. Från det ögonblick den lämnar sitt näste söker den efter en törnbuske, och vilar inte förrän den har funnit en. Då sjunger den bland pinande törngrenar och genomborras av den vassaste törne. Och när den dör så höjer den sig över sin plåga och kämpar förtvivlat för att sjunga (lärkan och) näktergalens sång. Törnfågeln betalar med sitt liv för den enda sången. En så enastående vacker sång Men hela världen stannar och lyssnar när den sjunger, och Gud i himlen ler. För det dyrbaraste kan bara köpas genom en stor smärta. Så säger legenden.

Bibeln är tydlig när det gäller mycket. En sak som Bibeln är fullständigt glasklar över är bönen. Som kristna, som Guds barn, har vi fått gåvan och kallelsen att be. Jesus, som både är Gud och människa, uppmanar oss och uppmuntrar oss att be. "Be så ska ni få" kan han säga. Och han säger "Vad två eller tre kommer överens om att be för i mitt namn ska de få". Psalmisten David skriver i Psaltaren: "Ha din glädje i Herren - han ska ge dig allt vad ditt hjärta begär."

Bibeln är tydlig över att vi får, kan och ska vända oss till Gud i livets olika skiften. I Bibeln blir inte Gud bara någon oformlig massa långt, långt borta som kanske hör oss vid de tillfällen då vi stämmer upp rösten tillräckligt högt. Gud blir personlig. Gud blir närvarande. Gud blir en av oss - Han blir människa, som julens budskap handlar om. Gud blir en av oss - Han blir vår vän och förebild i Jesus Kristus. Han finns närvarande i våra liv.

För mig är det viktigt att ha kontakt med mina vänner så ofta som möjligt. De absolut närmsta ringer jag eller mailar till veckovis. De andra försöker jag också ha kontakt med. I Jesus är Gud vår vän. Och han vill ha kontakt med oss. Han vill att vi ska öppna oss för Honom: i bönen både nämna sorgeämnen och glädjeämnen. Både nämna det som är svårt och som vi inte prata med någon annan om, och det som är lätt i vardagen. För visst finns det bådadera i våra liv? Vardagliga bekymmer om ekonomi, oro för familjen? Då vill Gud finnas vid vår sida. Han, som är god och barmhärtig, vill bära våra bördor.

Gud älskar dig, min vän. Oavsett från vilket sammanhang du kommer. Oavsett hur just din livssituation ser ut älskar han dig och vill leva med dig. I Bibelordet talar han kärlek in i just ditt liv. I nattvarden ger Han dig en konkret påminnelse om sin gränslösa kärlek och upprättande kärlek. I bönen får du tala till din vän. Men visst kan det kännas svårt ibland. Visst kan det vara svårt att hitta de rätta orden. Men Gud hör inte bara dina ord. Han hör hjärtat. Han lyssnar till vad du vill säga. Så tala till honom.

Ibland kan det vara svårt att ta sig ork att be. Så har jag också kännt det många gånger. Och hur ska jag då kunna be till Gud? Jag tror att Paulus ord till församlingen i Rom är ett utmärkt svar på detta. Paulus var en person som, enligt vad man kan förstå av vad han har skrivit, ofta led av oro och syndanöd. Han hade en gång i forna tider förföljt kristna människor innan han på vägen till Damaskus mötte Jesus - livet själv. Han skriver:

"Så hjälper också Anden oss i vår svaghet. Ty vi vet inte vad vi bör be om, men Anden själv ber för oss med suckar utan ord, och han som utforskar hjärtan vet vad Anden menar, eftersom Anden ber för de heliga så som Gud vill." (Rom 8:26-27)

Att be till Gud i Jesus kan också vara att vara stilla inför Gud. Att låta sig bli buren av den Helige Andens böner för oss. "Anden själv ber för oss med suckar utan ord... Anden ber för de heliga så som Gud vill."