Vilken fromhetsinriktning klassificeras då undertecknad i? Jag tycker det är svårt, och allt för ofta onödigt, att klassificera andra kategorier. Men om jag skulle göra ett försök att klassificera mig själv skulle jag utan tvekan kalla mig för högkyrklig. Varför? Ja, det framstår nog rätt tydligt efter vad jag har skrivit.

Fokus ligger på:

Ordet. Ordet inbegriper Bibeln, som är Guds Ord. Men det rymmer också en annan sak: nämligen Jesus själv. Johannes kallar Jesus för Ordet som blir kött och som bor bland oss (1 Joh 1:1). Det innebär att Guds löften till Israel genom hela Gamla testamentet förkropppsligas och blir människa. Därför är det viktigt att vi håller oss till Gamla och Nya testamentets skrifter. Nu får vi dock inte bortse från hermeneutikens princip, som jag finner viktig att ha i bakhuvudet när vi läser Bibeln.

Ämbetet. I NT tillskrivs ämbetet en väldigt sak. Genom sitt Ord skapar Gud tron i en människas hjärta (Rom 10:17). Och därmed faller det sig naturligt att Gud, som vill att alla människor ska lära känna honom, har inrättat ett särskilt ämbete vars uppgift liger i att predika och genom förkunnelsen ge styrka hos sina medkristna. Den som innehar ämbetet har en ansvarsfull uppgift som vi aldrig kommer ifrån (1 Tim 3:1). Utifrån hur Paulus kallar Timotheus framkommer hur man kan(/ska?) se på sin präst: som en fader eller moder i tron (1 Kor 4:17, 2 Tim 1:2). Till ämbetet hör också den apostoliska successionen. Tanken att det finns en kedja genom 2000 år av handpåläggningar som går tillbaka till Jesu utsändning av apostlarna. Det finns ingenting i Bibeln som dogmatiserar den apostoliska successionen som något obligatoriskt för en kyrka. Därmed inte sagt att det är fel att tro på den apostoliska successionen, som vissa låter påskina. Det blir ett tydligt uttryck hur stafettpinnen bärs vidare in i vår tid: hur personer som genom prövning har fått sin kallelse bekräftat av kyrkan tar emot handpåläggningen som ett tecken på att nu är de färdiga att bära ut evangelium i sin tjänst som präster.

Katolicitet. Någon har sagt "Det som är reformatoriskt är apostoliskt och därmed katolskt." Det är något mystiskt med ordet katolsk. Ett ord på 6 bokstäver och tusen missförstånd, ungefår. Ordet katolsk går tillbaka till latinets ord för allmännelig. Som kristna lever vi i ett spänningstillstånd mellan att vara den stridande kyrkan på jorden och den triumferande kyrkan i himmelen. Men vi lever också i spänningen mellan det osynliga och det synliga. Kyrkan är alla människor runt hela världen som genom dopet och tron lever med Jesus. Där människor kommer samman och firar Guds Ord och tar del av sakramenten, där kan man tydligt se kyrkan. Det är lokalförsamllingen. Jag finner det mer och mer viktigt att betona vår gemenskap i Kristus genom att betona just katoliciteten. Vi tillhör en världsvid kyrka som kristna. Vi är en gemenskap som spänner genom tid och rymd. I vår världsvida gemenskap finns människor från alla möjliga samanhang. Gammla, unga, rika, fattiga, män, kvinnor etc. som lever och vilar i och av tron till Jesus.

Liturgisk förnyelse. I lutherska sammanhang kan man få höra mycket om liturgin. Allt från något oviktigt som man inte bör lägga energi på till något viktigt. För mig är liturgi oerhört viktigt. Liturgi kommer, efter vad jag har förstått, av ett grekiskt ord som betyder "leka inför Gud". Det handlar om hur vi utformar våra gudstjänster.Gudstjänsten är något viktigt för oss. I gudstjänsten tjänar Gud oss och som ett respons på Hans omsorg och kärlek till oss tjänar vi honom genom att lovsjunga och tillbe. Vi behöver gudstjänsten därför att den skänker oss näring. Och därmed blir det uppenbart att hur vi, som Guds folk och Guds barn firar gudstjänst blir väldigt viktigt. Tidigare talade jag om spänningen mellan den synliga och den osynliga världsvida kyrkan. Och spänning finns också när det gäller hur vi firar gudstjänst. Det är något gott att det ges utrymme åt nya gudstjänsttankar i den meningen att det ges plats för nya lovsånger, att gudstjänstens utformning får mindre trösklar. Men lika viktigt är att gudstjänsten vågar att vara förankrad i traditionens skönhet. För mig tar detta sig uttryck i att jag är positiv till rökelse, procession, ministranter, liturgisk klädsel osv. För allt detta innehåller symboler som kan uttrycka budskapet om vem Jesus är, vad han har gjort och vad han gör till och för människor in i vår tid. Det råder en spänning mellan traditionen och nutida sätt att fira gudstjänst. Och något givet universalmedel tror jag inte finns när det gäller att lösa den här spänningen. Det är något som präst och församling måste lösa tillsamans. I min församling upplever jag att tradition och förnyelse går mycket hand i hand.

Som en avslutning infogar jag en bild på f Gunnar Rosendal - en av den svenska högkyrklighetens stora pionjärer.

Bild från: http://kyrkligabetraktelser.blogspot.com/2008/10/nr-ad-orientem-var-det-som-gllde.html

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det har gått otroligt lång tid sedan jag skrev här inne senast. Under den tiden är det mycket som har hänt i mitt liv på många olika plan. Sedan jag skrev här sist har jag genomlevt sorgen att en nära familjemedlem fått diagnosen Alzheimer, jag har h...

För en tiden gavs jag möjlighet att predika i en församling. Jag delger härmed predikan.   1”Känn ingen oro. Tro på Gud, och tro på mig. 2I min faders hus finns många rum. Skulle jag annars säga att jag går bort för att bereda plats för er?...

Ja, det var verkligen mycket länge sedan jag skrev här senast. Jag vågar knappt titta efter hur länge sedan det är jag skrev här. När jag tittar efter i viss bävan ser jag det senaste inlägget gjordes den 5 november. Sedan det datumet har otroligt my...

Är det få människor som läser den här bloggen nu för tiden. Det kan jag verkligen inte klandra någon. Jag har aldrig strävat efter att göra den här bloggen till någon stor grej, utan snarare velat lätta hjärtat under stundom och skriva ut lite tankar...

Om en vecka går flytten. Inför det känner jag både vemod och förväntan. Vemod för det konkret innebär att bryta upp. Förväntan för att det ska bli så otroligt roligt att få börja studera igen. Jag har verkligen längtat efter att börja studera, förkov...