I går kväll såg undertecknad ett inslag från kyrkomötet på Youtube. Hade jag sett det tidigare hade jag givetvis kommenterat det redan då. Frågeställningen var om man kan byta ut nattvardsvinet mot alkoholfritt. Låt mig delge några tankar.

I en luthersk tradition finns det ett fokus på Guds nåd och godhet. Genom tron allena, av nåd allena får en kristen bli ett Guds barn. Men Gud känner våra svagheter. Han vet hur ofta vi gång efter annan börjar tvivla på vårt barnaskap hos Honom. Han vet alla de gånger då vårt förnuft hindrar oss att tro på att Hans kärlek också gäller oss. Han vet att vi allt för ofta gör det som vi inte borde göra framför det vi egentligen borde. I sin oerhört stora godhet har Gud gett oss olika medel här i livet genom vilka vi kan få ta del av Hans nåd och bli stärkta i vår tro. Genom Bibeln kan vi se 4 medel att ta emot Guds nåd:

- Ordet.

- Dopet.

- Avlösningen.

- Nattvarden.

I nattvarden tar vi emot Jesus själv. Han ger sig i brödet och vinet åt oss och genom denna gåva stärker han vår tro, ger oss frimodighet och glädje. Inte alltid så att vi märker det - för som bekant älskar Gud oss även när vi som minst kan känna det. Nattvarden är bröd och vin. Den vise kan säga att det inte uttryckligen står något om vin i instiftelseorden. Men i St Lukas version av nattvardens instiftelse står det, när Jesus tar kalken, :

"Och han tog en bägare, tackade Gud och sade: "Tag detta och dela mellan er. Ty jag säger er att jag från denna stund inte skall dricka av vinstockens frukt förrän Guds rike kommer." (Lk 22:17-18)

Vinstockens frukt står det. Det har genom alla tider av Kyrkan (med undantag av vissa omtolkningar, tex nattvardsstriden på 1600-talet i Sverige då somliga undrade om man kunde använda öl istället för vin) förståtts som vinet. Detta mot bakgrund av den judiska påskmåltiden.

Frågan gäller som bekant om man kan ha alkoholfritt vin i nattvarden. Och vad är det rätta svaret på den frågan? Våra kyrkofäder sa "Deus semper major est" - "Gud är alltid större". Jag tror mycket väl att Jesus skulle kunna vara närvarande med sin kropp och sitt blod i en nattvard som firas med alkoholfritt vin, om det är gjort på druvors frukt. Jag vill verkligen inte begränsa Gud eftersom man lätt gör det. Men faran som finns i den här diskussionen är att man ständigt flyr det viktiga. Brödet och vinet är ju, enligt vår Kyrkas tro, inte bara bröd och vin. Nej, genom Guds Ords läsande och bönen om Andens närvaro, är det Kristi kropp och blod. Det är Jesus som har instiftat nattvarden. Han ger sig för oss i brödet och vinet - och vi får vila i tillit.

Jesus är vår Gud, vår befriare (med ett gammalt ord: frälsare) och vår vän. Han känner våra svagheter helt och fullt - varför skulle han instifta någonting som skulle vara skadligt för oss människor? Detta säger jag mot bakgrund av att den viktigaste anledningen till att man diskuterar frågan är faran att missbrukare kanske faller tillbaka i missbruk. Jag tror att man måste gå till tillitsfrågan och mer och mer betona den tryggheten som det finns att leva med Jesus - och att han genom nådens medel vill stärka tron hos oss. Här fyller utan tvekan den pastorala själavården en viktig funktion.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det har gått otroligt lång tid sedan jag skrev här inne senast. Under den tiden är det mycket som har hänt i mitt liv på många olika plan. Sedan jag skrev här sist har jag genomlevt sorgen att en nära familjemedlem fått diagnosen Alzheimer, jag har h...

För en tiden gavs jag möjlighet att predika i en församling. Jag delger härmed predikan.   1”Känn ingen oro. Tro på Gud, och tro på mig. 2I min faders hus finns många rum. Skulle jag annars säga att jag går bort för att bereda plats för er?...

Ja, det var verkligen mycket länge sedan jag skrev här senast. Jag vågar knappt titta efter hur länge sedan det är jag skrev här. När jag tittar efter i viss bävan ser jag det senaste inlägget gjordes den 5 november. Sedan det datumet har otroligt my...

Är det få människor som läser den här bloggen nu för tiden. Det kan jag verkligen inte klandra någon. Jag har aldrig strävat efter att göra den här bloggen till någon stor grej, utan snarare velat lätta hjärtat under stundom och skriva ut lite tankar...

Om en vecka går flytten. Inför det känner jag både vemod och förväntan. Vemod för det konkret innebär att bryta upp. Förväntan för att det ska bli så otroligt roligt att få börja studera igen. Jag har verkligen längtat efter att börja studera, förkov...