Igår var det en prästvigningsdag i Svenska kyrkan. I de olika stiftens domkyrkor vigdes människor att tjäna Gud som präster. Tidigare idag såg jag en intervju med en som skulle prästvigas. Förutom att lyfta fram olika saker som jag för övrigt inte håller med om avslutas intervjuen med att prästkandidaten möts av frågan: Tror du på Gud? Det blir tyst i några sekunder och sedan kommer svaret: "Ofta brukar jag svara nej på den frågan. För om jag säger ja blir det en bekräftelse på din uppfattning om vem Gud är." Svaret blir en symptom på hur läget ofta är i kristenheten i Sverige idag. En ljumhet präglad av ett relativistiskt förhållningssätt. Istället för att Gud får vara den Han är - en levande objektiv verklighet - förminskas Han till en massa tyckande och tänkande. Gud är större än tyckandet och tänkandet.

Det finns en sak som jag efterlyser bland kristna - och givetvis också hos mig själv, ty jag är just en syndare - och det är den genuina Jesusfromheten. En fromhet där man både vågar säga "Jag vet på vem jag tror" och visar sin tro i konkret handling. Att vara from kan ha en negativ bismak bland somliga. Det ordet leder lätt in på det motsatta begreppet - hyckleri som ju är falsk fromhet. En fromhet kan bara uppstå i evangeliet, ty fromheten är en frukt av tron och tron kommer av evangeliet. Vi måste som kristna börja umgås mer med Gud. Det finns olika sätt att umgås med Gud. Han har i sin godhet skapat mötespunkter där vi kan umgås med Honom. Ja, enligt Johannesevangeliets första kapitel, som hör julen till, blev Gud människa och bodde bland oss och Hans härlighet blev uppenbar för oss - ett klart uttryck för Hans vilja till umgängelse med oss arma människor. Umgås med Gud kan vi göra på olika sätt. Vi kan läsa Bibeln och vi kan be till Honom. Och möta honom i församlingens gudstjänst. Gudstjänst handlar inte främst om att vi tjänar Gud, även om det dragit finns. I lovsången, i sången och i kollekten offrar vi till Gud. Vi ger av det vi fått av Gud för att Han ska låta det bli till välsignelse. I Ordet och Sakramenten ger Gud sig själv till oss. Han tjänar oss.

Alla människor behöver Jesus, och vår uppgift som kristna är att bära ut evangeliet om Honom till alla människor. Och av den anledningen blir det viktigare för oss som kristna att leva allt närmare Jesus - vi som Kyrka (och här i bemärkelsen alla kristna).  Vi behöver fler tillfällen, överlag, där människor kan finna möjlighet till bön och Bibelläsning. Då kan vi som kristna växa och de som är kallade att vara präster kan få en grundtrygghet inför att frimodigt tala om den Honom som har kallat dem och som är trofast.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det har gått otroligt lång tid sedan jag skrev här inne senast. Under den tiden är det mycket som har hänt i mitt liv på många olika plan. Sedan jag skrev här sist har jag genomlevt sorgen att en nära familjemedlem fått diagnosen Alzheimer, jag har h...

För en tiden gavs jag möjlighet att predika i en församling. Jag delger härmed predikan.   1”Känn ingen oro. Tro på Gud, och tro på mig. 2I min faders hus finns många rum. Skulle jag annars säga att jag går bort för att bereda plats för er?...

Ja, det var verkligen mycket länge sedan jag skrev här senast. Jag vågar knappt titta efter hur länge sedan det är jag skrev här. När jag tittar efter i viss bävan ser jag det senaste inlägget gjordes den 5 november. Sedan det datumet har otroligt my...

Är det få människor som läser den här bloggen nu för tiden. Det kan jag verkligen inte klandra någon. Jag har aldrig strävat efter att göra den här bloggen till någon stor grej, utan snarare velat lätta hjärtat under stundom och skriva ut lite tankar...

Om en vecka går flytten. Inför det känner jag både vemod och förväntan. Vemod för det konkret innebär att bryta upp. Förväntan för att det ska bli så otroligt roligt att få börja studera igen. Jag har verkligen längtat efter att börja studera, förkov...