Igår var det en prästvigningsdag i Svenska kyrkan. I de olika stiftens domkyrkor vigdes människor att tjäna Gud som präster. Tidigare idag såg jag en intervju med en som skulle prästvigas. Förutom att lyfta fram olika saker som jag för övrigt inte håller med om avslutas intervjuen med att prästkandidaten möts av frågan: Tror du på Gud? Det blir tyst i några sekunder och sedan kommer svaret: "Ofta brukar jag svara nej på den frågan. För om jag säger ja blir det en bekräftelse på din uppfattning om vem Gud är." Svaret blir en symptom på hur läget ofta är i kristenheten i Sverige idag. En ljumhet präglad av ett relativistiskt förhållningssätt. Istället för att Gud får vara den Han är - en levande objektiv verklighet - förminskas Han till en massa tyckande och tänkande. Gud är större än tyckandet och tänkandet.

Det finns en sak som jag efterlyser bland kristna - och givetvis också hos mig själv, ty jag är just en syndare - och det är den genuina Jesusfromheten. En fromhet där man både vågar säga "Jag vet på vem jag tror" och visar sin tro i konkret handling. Att vara from kan ha en negativ bismak bland somliga. Det ordet leder lätt in på det motsatta begreppet - hyckleri som ju är falsk fromhet. En fromhet kan bara uppstå i evangeliet, ty fromheten är en frukt av tron och tron kommer av evangeliet. Vi måste som kristna börja umgås mer med Gud. Det finns olika sätt att umgås med Gud. Han har i sin godhet skapat mötespunkter där vi kan umgås med Honom. Ja, enligt Johannesevangeliets första kapitel, som hör julen till, blev Gud människa och bodde bland oss och Hans härlighet blev uppenbar för oss - ett klart uttryck för Hans vilja till umgängelse med oss arma människor. Umgås med Gud kan vi göra på olika sätt. Vi kan läsa Bibeln och vi kan be till Honom. Och möta honom i församlingens gudstjänst. Gudstjänst handlar inte främst om att vi tjänar Gud, även om det dragit finns. I lovsången, i sången och i kollekten offrar vi till Gud. Vi ger av det vi fått av Gud för att Han ska låta det bli till välsignelse. I Ordet och Sakramenten ger Gud sig själv till oss. Han tjänar oss.

Alla människor behöver Jesus, och vår uppgift som kristna är att bära ut evangeliet om Honom till alla människor. Och av den anledningen blir det viktigare för oss som kristna att leva allt närmare Jesus - vi som Kyrka (och här i bemärkelsen alla kristna).  Vi behöver fler tillfällen, överlag, där människor kan finna möjlighet till bön och Bibelläsning. Då kan vi som kristna växa och de som är kallade att vara präster kan få en grundtrygghet inför att frimodigt tala om den Honom som har kallat dem och som är trofast.