Jag tror att vi alla någon gång har skämts för någon person. Om man är ute och går på staden och plötsligt stöter man på en person som människor tittar snett på. Det kan finnas olika anledningar till detta. Personen kanske missbrukar alkohol eller kanske på annat sätt har avvikit från vad vi anser vara rätt. (Vilket vi egentligen inte bör göra, utan möta människor med kärlek i tankar och handling)

I söndags var episteltexten hämtad från Paulus brev från Romarbrevet:

"16 Jag skäms inte för evangelium. Det är en Guds kraft som frälser var och en som tror, först juden och sedan greken. 17 Rättfärdighet från Gud uppenbaras i evangelium, av tro till tro, som det står skrivet: Den rättfärdige skall leva av tro.*" (Rom 1:16-17)

Det finns en tendens. Inte bara i Svenska kyrkan, utan i olika grenar av Kristi Kyrka. Och det är att skämmas för evangeliet. Evangeliet är budskapet om Guds kärlek i Jesus Kristus. Det handlar om Guds människoblivande i Jesu Kristus, om hur Jesus möter och pekar på Guds kärlek, och hur Han slutligen väljer att dö och lida på korset för mänsklighetens skull. Evangeliet är budskapet om att vi, genom tron på Kristus, får kalla och vara Guds barn.

Evangeliet är ett underbart budskap! Det är livgivande, och i sanning ett enda nådaregn över oss människor. Men det är också ett budskap som människors skäms för. Vi vet det. Det finns män och kvinnor, präster och pastorer som på olika sätt vill skymma det budskapet. Budskapet att Gud frälser från synden är ett fantastiskt budskap. För det uppenbarar ju också en sida av människor som man inte så gärna vill höra om. Det talar ju om att vi är syndare - att vi människor har brutit med Guds vilja och vänt Gud ryggen. Det kan vi ibland skämmas över. Vi skäms över att den verklighet Bibeln och Kyrkans tradition pekar på och skulle hellre vilja konstruera en verklighet som passar bättre. Men Jesus ger oss inte vid handen att någon annan verklighet skulle finnas. Något annat evangelium än det om Jesus finns inte.

Orden som Paulus skriver i Romarbrevets första kapitel är sannsakande och viktiga. Skäms jag för Jesus Kristus? Vågar jag leva i tron på Honom? Lever jag av tro?