Jag läser en artikel med ärkebiskopen i Svenska kyrkan. På många sätt har den sina guldkorn. Men jag fastnar inför några meningar som ärkebiskopen skriver beträffande biskop Brunnes predikan i Storkyrkan i Sthlm vid riksdagens öppnande.

I artikeln står det:

"Svenska kyrkan hamnade ordentligt i rampljuset i samband med riksdagens öppnande i oktober. Biskop Eva Brunne predikade om människors värde och värdighet och kopplade det till demonstrationerna mot rasism och Sverigedemokraternas inträde i riksdagen, vilket fick närvarande Sverigedemokrater att resa sig och gå.

- Det var väl jättebra. Det är sådant man riskerar att höra när man kommer till kyrkan, säger Anders Wejryd med ett leende och tillägger att det här inte är några nya åsikter för kyrkan. Vad som hänt är att Sverige fått ett parti som skiljer sig från de övriga i synen på de här frågorna."

Kristi kyrka är utan tvekan kallade till att stå på människors sida. Att ta ställning för människors lika rättigheter och värde. Men det sättet Eva Brunne använde sig av har jag mycket svårt för. I sin predikan pekade ut en grupp av åhörarna. Hon ringade in grupp i sin predikan på ett sätt som jag tycker är fel. I sin predikan talade Brunne om demonstrationer mot rasism. Problematiken är ju att demonstrationerna riktade sig mot ett parti. Som biskop, som predikant, menar jag att man gör fel när man i en predikan tar ställning mot ett folkvalt parti. Dels kan det tolkas som ett försök att påtvinga människor en politisk ideologi, och dels ska människor kunna komma till kyrkan som vi är. Det innebär att vi ska kunna komma till kyrkan oavsett vilka politiska åsikter vi har och bli bemötta med värme och respekt. Inte på det sättet att vi inte ska förmana varandra. Inte på det sättet att vi inte ska ta ställning mot en dålig människosyn. Men på ett sätt där vi inte ger oss på att dömma varandra. För var ska vi kunna mötas i kärlek och respekt om inte just i folkkyrkan? Osökt kommer jag att tänka på hur Sverigedemokrater har behandlats illa tidigare. I tidningar, TV och radio har det hackats på Sverigedemokraterna på ett ickeanständigt sätt. Lars Ohlys bemötande talar sitt tydliga språk.

Sverigedemokraterna har, utan tvekan, en bristfällig människosyn. De har en världsbild som inte stämmer med verkligheten. Jag kan inte annat än känna oro över att ett parti som detta har valts in i riksdagen. Men större oro känner jag för det hat som jäser mot Sverigedemokraterna och enskilda människor. Ty genom sådana situationer kommer detta parti att gå framåt avsevärt. Därför tror jag att orden som Herrens apostel säger till oss är mycket viktiga: "Besegra det onda med det goda."

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det har gått otroligt lång tid sedan jag skrev här inne senast. Under den tiden är det mycket som har hänt i mitt liv på många olika plan. Sedan jag skrev här sist har jag genomlevt sorgen att en nära familjemedlem fått diagnosen Alzheimer, jag har h...

För en tiden gavs jag möjlighet att predika i en församling. Jag delger härmed predikan.   1”Känn ingen oro. Tro på Gud, och tro på mig. 2I min faders hus finns många rum. Skulle jag annars säga att jag går bort för att bereda plats för er?...

Ja, det var verkligen mycket länge sedan jag skrev här senast. Jag vågar knappt titta efter hur länge sedan det är jag skrev här. När jag tittar efter i viss bävan ser jag det senaste inlägget gjordes den 5 november. Sedan det datumet har otroligt my...

Är det få människor som läser den här bloggen nu för tiden. Det kan jag verkligen inte klandra någon. Jag har aldrig strävat efter att göra den här bloggen till någon stor grej, utan snarare velat lätta hjärtat under stundom och skriva ut lite tankar...

Om en vecka går flytten. Inför det känner jag både vemod och förväntan. Vemod för det konkret innebär att bryta upp. Förväntan för att det ska bli så otroligt roligt att få börja studera igen. Jag har verkligen längtat efter att börja studera, förkov...