På annandag jul byts julens budskap, delvis ut. Istället för budskapet om att Guds Son blir människa handlar det om alla de människor runt vår jord, tiderna igenom, som har gett sitt liv för sin tro. Vi kallar dessa för martyrer - för blodsvittnen.

Som kristna lever vi i vetskapen om att vi har en Gud som älskar oss. Vi lever med förhoppningen att en gång få möta Honom ansikte mot ansikte. I våra liv har vi fått möta Jesus Kristus. Och mötet med honom får sina konsekvenser i våra liv, i vårt sätt att se på varandra. Först och sist får vetskapen om Hans kärlek konsekvensen att våga gå mot strömmen. Att i ett sekuleriserat samhälle är det inte alltid lätt att stå för en tro. Det får många ungdomar erfara genom mobbning och trakasserier på skolor runt. Och inte nog med - människor tvingas att dö för sin tros skull runt om på jorden.

"Vi kan inte tiga om vad vi har sett och hört"

Så säger Petrus och Johannes när de av stora rådet i synagogan uppmanas att inte tala om Jesus i dagens episteltext. Och så får också vi säga. Vi som har lärt känna en liten aning om vem Gud är. Vi kan inte tiga om vad vi har sett och upplevt i julens budskap. Det är ett budskap som kan få hjärtat att rusa av längtan att sprida ut det. Det är ett budskap som människor måste få höra talas om. Det är ett budskap som skänker mening och tillförsikt i vårt liv. Det är ett budskap som leder oss hem till Gud.

Det finns en rädsla för kristen tro runt om. I den tidiga kristna kyrkans historia försökte romarna sprida ut myter om kristna. Våra bröder och systrar förföljdes för sin tros skull - såsom också Jesus själv gjorde och som människor in i vår tid blir som lever med Jesus. Men vad är det egentligen som framkallar denna rädsla hos folk? Jag tror att det är rädslan för kärleken. Rädslan för en Gud som är så stor och som älskar oss sådana vi är genom Jesus Kristus. När Guds bud och Guds evangelium läses/höres blir allt så påtagligt. Min litenhet, min synd och min ovärdighet. Samtidigt Guds kärlek, Guds godhet och Guds nåd uppenbar för oss. Det är ett budskap som verkligen är anstötligt - men det är också ett budskap som kan skänka frid rakt in i våra hjärtan som allt för ofta är präglade av något annat.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det har gått otroligt lång tid sedan jag skrev här inne senast. Under den tiden är det mycket som har hänt i mitt liv på många olika plan. Sedan jag skrev här sist har jag genomlevt sorgen att en nära familjemedlem fått diagnosen Alzheimer, jag har h...

För en tiden gavs jag möjlighet att predika i en församling. Jag delger härmed predikan.   1”Känn ingen oro. Tro på Gud, och tro på mig. 2I min faders hus finns många rum. Skulle jag annars säga att jag går bort för att bereda plats för er?...

Ja, det var verkligen mycket länge sedan jag skrev här senast. Jag vågar knappt titta efter hur länge sedan det är jag skrev här. När jag tittar efter i viss bävan ser jag det senaste inlägget gjordes den 5 november. Sedan det datumet har otroligt my...

Är det få människor som läser den här bloggen nu för tiden. Det kan jag verkligen inte klandra någon. Jag har aldrig strävat efter att göra den här bloggen till någon stor grej, utan snarare velat lätta hjärtat under stundom och skriva ut lite tankar...

Om en vecka går flytten. Inför det känner jag både vemod och förväntan. Vemod för det konkret innebär att bryta upp. Förväntan för att det ska bli så otroligt roligt att få börja studera igen. Jag har verkligen längtat efter att börja studera, förkov...