Not so very long ago,
an old German man was feeling guilty about something he had done, so he decided
to go to Confession.

He said, "Bless me, Father, for I have sinned. I
feel terrible because during World War II I hid a refugee in my attic."


The priest said, "But that's not a sin! I wouldn't feel bad about that
if I were you!"

"But I made him agree to pay me 50 Marks for every week
he stayed."

The priest said, "Well, I admit that certainly wasn't the
most noble thing to do, charging the man to save his life -- but you did save
his life, after all, and that is a good thing. Don't worry about it too much;
God forgives."

The man said, "Oh thank you, Father, that eases my mind.
I have only one more question to ask you -- Do I have to tell him the war is
over?"

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det har gått otroligt lång tid sedan jag skrev här inne senast. Under den tiden är det mycket som har hänt i mitt liv på många olika plan. Sedan jag skrev här sist har jag genomlevt sorgen att en nära familjemedlem fått diagnosen Alzheimer, jag har h...

För en tiden gavs jag möjlighet att predika i en församling. Jag delger härmed predikan.   1”Känn ingen oro. Tro på Gud, och tro på mig. 2I min faders hus finns många rum. Skulle jag annars säga att jag går bort för att bereda plats för er?...

Ja, det var verkligen mycket länge sedan jag skrev här senast. Jag vågar knappt titta efter hur länge sedan det är jag skrev här. När jag tittar efter i viss bävan ser jag det senaste inlägget gjordes den 5 november. Sedan det datumet har otroligt my...

Är det få människor som läser den här bloggen nu för tiden. Det kan jag verkligen inte klandra någon. Jag har aldrig strävat efter att göra den här bloggen till någon stor grej, utan snarare velat lätta hjärtat under stundom och skriva ut lite tankar...

Om en vecka går flytten. Inför det känner jag både vemod och förväntan. Vemod för det konkret innebär att bryta upp. Förväntan för att det ska bli så otroligt roligt att få börja studera igen. Jag har verkligen längtat efter att börja studera, förkov...