Jag tror att vi alla någon gång har skämts för någon person. Om man är ute och går på staden och plötsligt stöter man på en person som människor tittar snett på. Det kan finnas olika anledningar till detta. Personen kanske missbrukar alkohol eller kanske på annat sätt har avvikit från vad vi anser vara rätt. (Vilket vi egentligen inte bör göra, utan möta människor med kärlek i tankar och handling)

I söndags var episteltexten hämtad från Paulus brev från Romarbrevet:

"16 Jag skäms inte för evangelium. Det är en Guds kraft som frälser var och en som tror, först juden och sedan greken. 17 Rättfärdighet från Gud uppenbaras i evangelium, av tro till tro, som det står skrivet: Den rättfärdige skall leva av tro.*" (Rom 1:16-17)

Det finns en tendens. Inte bara i Svenska kyrkan, utan i olika grenar av Kristi Kyrka. Och det är att skämmas för evangeliet. Evangeliet är budskapet om Guds kärlek i Jesus Kristus. Det handlar om Guds människoblivande i Jesu Kristus, om hur Jesus möter och pekar på Guds kärlek, och hur Han slutligen väljer att dö och lida på korset för mänsklighetens skull. Evangeliet är budskapet om att vi, genom tron på Kristus, får kalla och vara Guds barn.

Evangeliet är ett underbart budskap! Det är livgivande, och i sanning ett enda nådaregn över oss människor. Men det är också ett budskap som människors skäms för. Vi vet det. Det finns män och kvinnor, präster och pastorer som på olika sätt vill skymma det budskapet. Budskapet att Gud frälser från synden är ett fantastiskt budskap. För det uppenbarar ju också en sida av människor som man inte så gärna vill höra om. Det talar ju om att vi är syndare - att vi människor har brutit med Guds vilja och vänt Gud ryggen. Det kan vi ibland skämmas över. Vi skäms över att den verklighet Bibeln och Kyrkans tradition pekar på och skulle hellre vilja konstruera en verklighet som passar bättre. Men Jesus ger oss inte vid handen att någon annan verklighet skulle finnas. Något annat evangelium än det om Jesus finns inte.

Orden som Paulus skriver i Romarbrevets första kapitel är sannsakande och viktiga. Skäms jag för Jesus Kristus? Vågar jag leva i tron på Honom? Lever jag av tro?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det har gått otroligt lång tid sedan jag skrev här inne senast. Under den tiden är det mycket som har hänt i mitt liv på många olika plan. Sedan jag skrev här sist har jag genomlevt sorgen att en nära familjemedlem fått diagnosen Alzheimer, jag har h...

För en tiden gavs jag möjlighet att predika i en församling. Jag delger härmed predikan.   1”Känn ingen oro. Tro på Gud, och tro på mig. 2I min faders hus finns många rum. Skulle jag annars säga att jag går bort för att bereda plats för er?...

Ja, det var verkligen mycket länge sedan jag skrev här senast. Jag vågar knappt titta efter hur länge sedan det är jag skrev här. När jag tittar efter i viss bävan ser jag det senaste inlägget gjordes den 5 november. Sedan det datumet har otroligt my...

Är det få människor som läser den här bloggen nu för tiden. Det kan jag verkligen inte klandra någon. Jag har aldrig strävat efter att göra den här bloggen till någon stor grej, utan snarare velat lätta hjärtat under stundom och skriva ut lite tankar...

Om en vecka går flytten. Inför det känner jag både vemod och förväntan. Vemod för det konkret innebär att bryta upp. Förväntan för att det ska bli så otroligt roligt att få börja studera igen. Jag har verkligen längtat efter att börja studera, förkov...