Ni som läser min blogg är inte så värst många. Men jag har en fråga som jag undrar om ni kan hjälpa mig att ge svar på. Som kristen i ett så starkt sekulariserat land som vi lever i kan man ibland känna hur ens frimodighet som kristen minskar. Man undviker lätt att tala om det. Men vad är det som varför är det svårt att tala om sin tro?

När man har någonting man har längtat efter i flera år fägrande, bara ett fåtal månader ifrån sig kan man plötsligt uppleva en vånda och en rädsla. Tänk om det inte är Guds vilja? Tänk om jag inte duger. Så känner jag just nu... Det är mycket framför mig. Mycket glädje, men också allvar. Jag vill liksom ibland bara springa iväg... Gömma mig bakom det där tygskynket som vi ibland bygger upp som ett skydd. Men den väg vi upplever att Gud kallar oss att gå måste vi pröva.