Tänk, jag kan inte beskriva det. Vad är det som händer med oss människor ivårtiden? Vi lever upp - vi blir (ofta) glada. Vi andas lättare.

Vad är det  med våren jag älskar? Dofterna, fågelsången, den gröna färgen som finns i gräset och så sakteliga också i träden? Synen av hur tulpanerna börjar tycka upp? Kanske vitsipporna som i lukt och färg säger att livet finns där.

Våren är sannerligen min högtid. För mig handlar det om att särskilt vilja finnas nära naturen. Att vandra i skogen. Att sitta vid sjön och andas in luften. Att bara begrunda naturen. Det är sannerligen en god gåva som Herren har gett oss.

Jag skulle vilja ta kort på allt ihop... Men hur skicklig vi än vore som människor att ta kort skulle vi nog inte kunna ta ett kort som kan beskriva vårens och Skapelsens skönhet. Hur duktig jag än vore att bruka ord och beskriva kan heller inte vårens och Skapelsens skönhet klä i ord. Ty ord är allt för ofta bristfälliga. Det måste upplevas och kännas.

Det finns många vackra psalmer som beskriver Skapelsen. Jag vill delge en psalm ni borde känna igen.