Den senaste tiden har en gammal diskussion förts upp till ljuset igen. Frågan rör ensamstående kvinnors rätt till insemination. Sedan många år har kvinnor begett sig utomlands för detta. Förra veckan blev det känt att allianspartierna, med undantag av KD, säger ja till detta, vilket ju innebär en slopning av den gamla lagen som förbjuder detta. Argumenten för detta är inte sakliga och genomtänkta. De är snarare av typen "Visst kan man vara bra föräldrar även om man är ensamstående!" Eller: "Det är fel att förbjuda människor som längtar efter att bli föräldrar."

Givetvis är det ingenting som säger att ensamstående mammor skulle vara dåliga föräldrar. Kanske är det, i någon mån, så att det finns de ensamstående föräldrar som är betydligt bättre än somliga av de föräldrar som lever tillsammans. Men jag tror i grund och botten att det finns komplementering när det gäller man och kvinna i föräldraskapet. En far kan ge sitt barn något som en mor inte kan ge sitt barn, och en mor kan ge sitt barn något som en far aldrig kan ge.

Gud har skapat alla människor till sina avbilder. I de flesta människors hjärtan har Han lagt en längtan att bli förälder. Men lika sant det är att Gud har gjort det, lika sant är det faktum att det finns män och kvinnor som mot sin vilja inte kan bli föräldrar. Guds vägar är outgrundliga. Gud agerar inte enligt mänskliga lagar. Han agerar enligt vad som är sin goda vilja.

I diskussionen om ensamståendes möjlighet till insemination tangerar viktiga frågor. Först och sist är frågan om människosynen. Är det verkligen en självklar rättighet att få barn? Är det en rättighet att kräva att få barn? Jag kan inte på de två frågorna säga ja. Att leva i kallelsen och gåvan som förälder, att få barn är ingalunda en mänsklig rättighet. När samtiden ofta säger att det är en självklar rättighet ger Bibeln och Kyrkans tradition vid handen att så är det inte. Många är de män och kvinnor som inte har blivit kallade att leva som föräldrar, men likväl till andra mycket viktiga uppgifter som att på ett särskilt sätt ägna sig åt bön, själavård och andligt föräldraskap.

Frågan om insemination är en oerhört känslig fråga. En hel del barn har kommit till på det här sättet och sannolikheten är stor att vi någon gång kommer i kontakt med barn eller mammor som har koppling till det här. Det viktiga i det läget är att möta dessa människor i stor kärlek och ödmjukhet.

Göran Hägglund skriver en artikel om det här i Svenska dagbladet:

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/alla-barn-ska-ha-ratt-till-en-pappa_6886387.svd

Thomas Idegran skriver följande, mycket tankeväckande och bra artikel i ämnet:

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/barn-ar-ingen-rattighet_6897871.svd

 

Mig

6 mars 2012 09:28

Insemination av ensamstående kvinnor ligger helt i det feministiska protokollet. Kvinnor skall få tänka på sig själva utan att kritiseras. De skall kunna bli mammor utan att behöva leva med en man. Andra kvinnors män skall tvingas att vara hemma med andra kvinnors barn så att inte männen konkurrerar med feministerna om de attraktiva jobben. Andra kvinnor skall tvingas att lämna ifrån sig sina barn till offentligt finansierad barntillsyn från tidig ålder enbart för att inte feministernas barn skall känna sig utpekade på dagis. Jag tror inte att insemination av ensamstående kvinnor leder till något bra...

Broder J

16 mars 2012 20:25

Det är sant, Mig.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det har gått otroligt lång tid sedan jag skrev här inne senast. Under den tiden är det mycket som har hänt i mitt liv på många olika plan. Sedan jag skrev här sist har jag genomlevt sorgen att en nära familjemedlem fått diagnosen Alzheimer, jag har h...

För en tiden gavs jag möjlighet att predika i en församling. Jag delger härmed predikan.   1”Känn ingen oro. Tro på Gud, och tro på mig. 2I min faders hus finns många rum. Skulle jag annars säga att jag går bort för att bereda plats för er?...

Ja, det var verkligen mycket länge sedan jag skrev här senast. Jag vågar knappt titta efter hur länge sedan det är jag skrev här. När jag tittar efter i viss bävan ser jag det senaste inlägget gjordes den 5 november. Sedan det datumet har otroligt my...

Är det få människor som läser den här bloggen nu för tiden. Det kan jag verkligen inte klandra någon. Jag har aldrig strävat efter att göra den här bloggen till någon stor grej, utan snarare velat lätta hjärtat under stundom och skriva ut lite tankar...

Om en vecka går flytten. Inför det känner jag både vemod och förväntan. Vemod för det konkret innebär att bryta upp. Förväntan för att det ska bli så otroligt roligt att få börja studera igen. Jag har verkligen längtat efter att börja studera, förkov...