Både en och två gånger kan den där tanken komma krypande till hjärtat. Finns det förlåtelse? Finns det försoning - också för mig? Nu har jag väl förverkat mitt barnaskap som jag fick del av i dopet?

Vi människor drabbas väldigt lätt av tvivel över vårt barnaskap hos Gud. Vi oroas när vi ser på oss själva, när vi ser att vi faller gång efter annan i synd. Den människan som drabbas av denna själens natt och tvivel behöver få höra om Guds förlåtelse och nåd. Att det finn förlåtelse hos Jesus. Att Gud, av nåd, förlåter våra synder i sin stora barmhärtighet. Johannes skriver: "Jesus Guds Sons blod, renar från allt ont."

I tvivelns stund får vi som kristna gripa tag i Sakramenten. I doplöfterna, genom vilka vi blev upptagna i Guds familjs och församlings gemenskap. I bikten, där vi konkret får sätta ord på synderna vi kämpar med och på ett personligt sätt får ta emot Guds förlåtelse och upprättelse. I den heliga Eukaristin där Kristi Sanna Kropp och Blod, livet självt, får förena sig med vår kropp och vår själ.

En annan text i Guds Ord som talar om förlåtelsen och att vi som kristna får vila hos Gud är liknelsen om den förlorade sonen, vilken är väl värd att meditera över:

"Vidare sade han: "En man hade två söner. Den yngre sade till sin
far: Far, ge mig min del av egendomen. Då delade han sin egendom mellan dem.
Kort därefter packade den yngre sonen ihop allt sitt och for långt bort till
ett främmande land. Där förde han ett utsvävande liv och slösade bort det han
ägde. Men när han hade gjort slut på allt, kom en svår hungersnöd över det landet,
och han började lida nöd. Då gick han bort och slöt sig till en av inbyggarna
där, som skickade ut honom på sina ägor för att vakta svin. Han skulle gärna ha
velat äta sig mätt på de fröskidor* som svinen åt, men ingen gav honom något. Då
kom han till besinning och sade: Hur många daglönare hos min far har inte mat i
överflöd, och här håller jag på att dö av svält. Jag vill stå upp och gå till
min far och säga till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig. Jag
är inte längre värd att kallas din son. Låt mig få bli som en av dina
daglönare. Och han stod upp och gick till sin far.

Medan han ännu var långt borta, fick hans far se honom och förbarmade sig över
honom. Fadern skyndade emot honom, föll honom om halsen och kysste honom. Sonen
sade till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig. Jag är inte längre
värd att kallas din son. Men fadern sade till sina tjänare: Skynda er att ta
fram den bästa dräkten och klä honom i den och sätt en ring på hans hand och
skor på hans fötter! Och hämta den gödda kalven och slakta den, och låt oss äta
och vara glada. Ty min son var död men har fått liv igen, han var förlorad men
är återfunnen. Och festen började.

Men hans äldre son hade varit ute på ägorna. När han kom och närmade sig
gården, fick han höra musik och dans. Han kallade då till sig en av tjänarna
och frågade vad detta kunde betyda. Tjänaren svarade: Din bror har kommit hem,
och din far har slaktat den gödda kalven, eftersom han har fått honom
välbehållen tillbaka. Då blev han förargad och ville inte gå in. Fadern kom ut
och försökte övertala honom, men han svarade sin far: Här har jag alla dessa år
slavat under dig och aldrig överträtt ditt bud, och mig har du aldrig gett ens
en killing, så att jag kunde vara glad med mina vänner. Men när han där kommer
hem, din son som har gjort slut på vad du ägde tillsammans med horor, då har du
för hans skull slaktat den gödda kalven. Fadern sade till honom: Mitt barn, du
är alltid hos mig, och allt mitt är ditt. Men nu måste vi ha fest och glädja
oss. Ty denne din bror var död men har fått liv igen, han var förlorad men är
återfunnen." (Luk 15:11-32)