Ibland känner man sig bara down. Lite nedstämd och lite modfälld. Då är den här sången underbar och lyssna på. Varje ord är sant och gott.

Idag var jag på en anställningsintervju i Stad NN. Det kändes som en, på det hela taget, bra intervju. Personen som intervjuade berättade om verksamheten och förklarade lite om kommunens grundläggare värderingar. Efter det ställde personen lite frågor om mig som person. Det är svårt att beskriva sig själv. Men jag gjorde så gott jag kunde. Om det är Guds vilja att jag ska få anställningen till Sommaren får jag det. Annars litar jag på att han styr allt till det bästa.

Den senaste tiden har en gammal diskussion förts upp till ljuset igen. Frågan rör ensamstående kvinnors rätt till insemination. Sedan många år har kvinnor begett sig utomlands för detta. Förra veckan blev det känt att allianspartierna, med undantag av KD, säger ja till detta, vilket ju innebär en slopning av den gamla lagen som förbjuder detta. Argumenten för detta är inte sakliga och genomtänkta. De är snarare av typen "Visst kan man vara bra föräldrar även om man är ensamstående!" Eller: "Det är fel att förbjuda människor som längtar efter att bli föräldrar."

Givetvis är det ingenting som säger att ensamstående mammor skulle vara dåliga föräldrar. Kanske är det, i någon mån, så att det finns de ensamstående föräldrar som är betydligt bättre än somliga av de föräldrar som lever tillsammans. Men jag tror i grund och botten att det finns komplementering när det gäller man och kvinna i föräldraskapet. En far kan ge sitt barn något som en mor inte kan ge sitt barn, och en mor kan ge sitt barn något som en far aldrig kan ge.

Gud har skapat alla människor till sina avbilder. I de flesta människors hjärtan har Han lagt en längtan att bli förälder. Men lika sant det är att Gud har gjort det, lika sant är det faktum att det finns män och kvinnor som mot sin vilja inte kan bli föräldrar. Guds vägar är outgrundliga. Gud agerar inte enligt mänskliga lagar. Han agerar enligt vad som är sin goda vilja.

I diskussionen om ensamståendes möjlighet till insemination tangerar viktiga frågor. Först och sist är frågan om människosynen. Är det verkligen en självklar rättighet att få barn? Är det en rättighet att kräva att få barn? Jag kan inte på de två frågorna säga ja. Att leva i kallelsen och gåvan som förälder, att få barn är ingalunda en mänsklig rättighet. När samtiden ofta säger att det är en självklar rättighet ger Bibeln och Kyrkans tradition vid handen att så är det inte. Många är de män och kvinnor som inte har blivit kallade att leva som föräldrar, men likväl till andra mycket viktiga uppgifter som att på ett särskilt sätt ägna sig åt bön, själavård och andligt föräldraskap.

Frågan om insemination är en oerhört känslig fråga. En hel del barn har kommit till på det här sättet och sannolikheten är stor att vi någon gång kommer i kontakt med barn eller mammor som har koppling till det här. Det viktiga i det läget är att möta dessa människor i stor kärlek och ödmjukhet.

Göran Hägglund skriver en artikel om det här i Svenska dagbladet:

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/alla-barn-ska-ha-ratt-till-en-pappa_6886387.svd

Thomas Idegran skriver följande, mycket tankeväckande och bra artikel i ämnet:

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/barn-ar-ingen-rattighet_6897871.svd