Varje söndag vill jag fira Mässa. Varje söndag vill jag komma Gud till mötes, falla på knä och bekänna min synd och skuld. Lovsjunga Honom, tillbe Honom, ta emot Hans heliga kropp och blod i nattvardens mysterium och sist få ta emot välsignelsen.

Idag firade jag Mässa i en församling som blivit sammanslagen med en annan församling. Två gånger i månaden kommer prästen dit och firar Mässa/gudstjänst. Vi var inte mågna. 4 i församlingen. 5-6 kvinnor som sjöng i kören och en god musiker. En präst som höll en berörande och nyttig predikan och som delade ut sakramentet. Vi var inte många. Men här, i denna rätt gamla kyrka, fanns Gud närvarande. Man behöver inga stora församlingar för att Gud ska vara närvarande. Man behöver inte vara en välsjungande församling för att psalmernas djupa budskap om Jesus ska landa i själens djup. Den enda som behövs i allt detta är Jesus.

Vi var ingen stor gudstjänstfirande församling. Men värmen fanns där. Och konstigt vore det väl annars när Gud finns närvarande.

Tänk vilken gåva att Gud möter oss. Trots all vår synd och skuld. Trots all vår modlöshet och uppgivenhet. Trots detta vi får vi komma till Gud som den sårade kommer till läkaren.

Tänk om fler kunde finna glädjen i Mässan.