En broder och vän i Kristus har en blogg som jag varmt och innerligt kan rekommendera: Nämligen Ord26. Han publicerar där en krönika med rubriken "Drömmen om en kyrka". I en serie tänkte jag försöka stanna upp inför det här med Drömmen om kyrkan.

Apostlarnas ord

Min dröm om kyrkan är en kyrka som just är kyrka. För att detta ska vara möjligt behövs det en grund som är stabil och säker att stå på. En Kyrka som inte vilar på en trygg grund blir en skör kyrka och dess budskap blir snart nog ett kappvändarbudskap. Kyrkans grund vilar inte på någon annan än Jesus Kristus. Det är hans Kropp vi som kristna tillsammans, i den Helige Anden, utgör. Grunden är Jesus Kristus. Men för att lära känna Jesus Kristus behöver vi veta vem Han är. Vem Jesus är kan vi inte gissa oss till. Det är för den sakens skull nödvändigt att vi hämtar vår kunskap i vem Jesus är genom Guds Ord i Bibeln, och i traditionen. Bibelns texter vittnar tydligt och klart vem Jesus är. Därför är det högst angeläget att Kyrkan får forma sig av Guds ord.

Det grekiska ordet för kyrka är "kyriake", som betyder Herren tillhörig. Enligt vad en präst sa i en föreläsning kan ordet kyriake också betyda "de som är i ring runt Kristus". Min dröm om Kyrkan är en kyrka som mer och mer kommer närmare Jesus. En Kyrka som lyssnar och tar emot Guds ord såsom det verkligen gör anspråk på. En Kyrka som inte hela tiden skiftar åsikter för att passa in i samtiden.

Kanske tänker vi lätt att Guds ord är något dött och tomt som hör en förgången tid till. Men aposteln säger istället:

" Ty Guds ord är levande och verksamt. Det är skarpare än något tveeggat svärd och tränger igenom, så att det skiljer själ och ande, led och märg, och det är en domare över hjärtats uppsåt och tankar." (Hebr 4:12)

Guds Ord är performativt. Det är levande och levandegörande. Det är genom Ordet, Guds tilltal, som liv en gång bröt fram. Att hålla sig till Guds Ord, både i Bibeln och Traditionen, är inte att höra samman med något dött och förgången, utan något dynamiskt och levande.

Skolinspektionen har undersökt hur gymnasieelever upplever religionskunskap. I 28 kommunala skolor och 19 friskolor har man frågat elever. Bedömningen är, enligt Elisabeth Porath Sjöö (projektledare), att lärare på det sköter sig till det bättre när det gäller religionskunskap. På Dagens hemsida kan man läsa:

"Eleverna vid de granskade skolorna fick svara på 18 frågor, bland annat om "Religionslektionernas innehåll är relevant för mig och mitt liv", om "Alla elever möts med respekt av läraren när de uttrycker sina åsikter" samt om de "upplever att religionslektionerna behandlar religioner objektivt". På den sistnämnda frågan svarade 13 procent "Vet ej" och i en kommentar till rapporten skriver Skolinspektionen att många elever valde det svarsalternativet eftersom de inte vet vad ordet objektiv betyder."

Utifrån detta tänker jag såhär. Jag tycker det är lite anmärkningsvärt att det finns elever som har gått gymnasiet och inte känner till vad ordet objektiv faktiskt innebär. I synnerhet när, som Dagens reporter säger till Porath Sjöö, påpekar att ett av kursmålet de fakto handlar om källkritik och förmåga att vara kritisk mot samhällsfrågor. Det borde verkligen ligga i skolans intresse att förespråka allsidighet och objektivitet och förklara vad det innebär.

Det kritiska tänkandet är otroligt viktigt. Vi måste sträva efter klarsynt och att ifrågasätta. I synnerhet gäller det som kristen. När jag gick i skolan har ljusa minnen. Jag upplevde att lärare bjöd in till det kritiska tänkandet. Religionslektioner var inte präglade av vad läraren tycker utan av allsidighet och objektivitet. Så minns jag att det var i stort sett i alla kurser. Men jag vet att många kristna tonåringar har haft det svårt eftersom både man har haft lärare och elever emot sig.

http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=304553

Ordet frälsning har sin grund från den tid då man hade slavar. Då hade slavarna en boja för att markera att de inte var fria. När de blev fria slog man sönder bojan. Detta kallades för frihalsning - bojan var runt halsen.

Påskens budskap pekar på frälsningens verklighet. Igår följde vi Frälsaren ända fram till Korset. Vi kunde läsa om hur Han bar korset själv till Golgata, hur Han hånades och skymfades - hur han korsfästes. När Jesus dör där på korset dör också våra synder. På korset är våra olika synder fastspikade, en gång för alla. När Jesus, i sin sista stund, utropar "Det är fullbordat" är det verkligen fullbordat. Aposteln säger:

"Han har förlåtit oss alla överträdelser och strukit ut det skuldebrev som med sina krav vittnade mot oss. Det har han tagit bort genom att spika fast det på korset." (Kol 2:13b-14)

Syndens makt är sönderslagen genom Korset

Långfredagens budskap, som jag sa igår, är både sorgesamt och glatt. Det är glatt för att det visar oss att bojan av förnedring, synd och skuld en gång för alla är sönderslagen. Jesus har gått före oss och berett rum för oss. Vilka saker i ditt liv finns det som du ångrar och plågas av? (Svara inte mig i en kommentar, men svara dig själv på den frågan.) Vilka saker finns det i ditt liv som är tungt och som du mår dåligt över? Allt detta är något som Jesus har burit på korset. Som du får tro på, och i ditt hjärta bevara. Det är värt att ta till sig vad profeten säger om Herrens lidande tjänare (dvs Jesus):

"Men det var våra sjukdomar han bar, våra smärtor tog han på sig, medan vi höll honom för att vara hemsökt, slagen av Gud och pinad. Han var genomborrad för våra överträdelsers skull, slagen för våra missgärningars skull. Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade." (Jes 53:4-5)

I natt firas påsknattsmässor på olika håll, inte bara i vårt land, utan i hela världen. I dessa brukar man, av gammal fornkyrklig tradition, förrätta dop. I den tidiga kyrkan döptes man oftas på påsknatten för att markera närheten mellan dopet och påsken. Den som är döpts har blivit delaktig både i Kristi död och uppståndelse. Dopet är ett sätt att räcka friheten från syndens boja till oss. St Paulus skriver:

"Vi är alltså genom dopet till döden begravda med honom, för att också vi skall leva det nya livet, liksom Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet." (Rom 6:4)

"I honom blev också ni omskurna, inte med människohand, utan med Kristi omskärelse, då ni avkläddes er syndiga natur och begravdes med honom genom dopet. I dopet blev ni också uppväckta med honom genom tron på Guds kraft, han som har uppväckt honom från de döda." (Kol 2:12