Glädjen är stor! Över hela världen gläds kristna, denna dag. Också i länder där vi förföljs och riskerar att dödas finns glädjen denna dag. Jesus har uppstått! I Honom finns det liv som aldrig någonsin kan släckas ut. I Jesus är gränserna mellan liv och död för evigt utplånade. Döden står där bara som en skugga av sitt forna, för den som genom dopet och tron hör samman med Honom blir den bara som en sömn.

Jesus är Uppstånden! För kvinnorna som kom till graven den där morgonen efter sabbaten för nästan 2000 år sedan fick det konsekvenser för dem - det kom att för alltid ändra deras liv. Mötet med ängeln vid graven innebar en omkastning av deras syn på liv och död. Deras liv fick en mening, mycket djupare och skönare än vad de någonsin kunnat ana. De blev varse att Jesus faktiskt hade gått före dem och banat väg för dem - att döden inte är slutet på allt. Exakt samma upplevelse kan vi få när vi nås av budskapet om Jesu uppståndelse. Att det är omvälvande. Att vårt liv här på jorden får en djup mening.

Jesus är uppstånden! I Johannes version av "Den tomma graven" sker det ett möte mellan Jesus och Maria från Magdala. Det står att Maria sitter och gråter utanför den tomma graven. Och det är inte konstigt. Av traditionen brukar man tro att Maria från Magdala var den kvinna som ertappats med äktenskapsbrott och som blev räddad av Jesus från stening. Man brukar säga att Maria var den kvinna som kallas "synderska" vilken smorde Jesu kropp med nardusbalsam. Hon hade kanske aldrig blivit bemött med kärlek, respekt och värdighet tidigare. Den ende som hade gjort det var denne Jesus från Nasaret som nu var död, och vars kropp nu var borta. Kanske kunde hon inte tro ängelns ord? Då möter Jesus henne. Då finns där plötsligt två änglar som frågar henne varför hon gråter. Marias svar blir: "De har tagit min Herre ifrån mig". Så finns Jesus där. Konkret, verklig och närvarande hos henne. Han utbrister: "Kvinna, varför gråter du?" Och så nämner Han henne vid namn. Hon blir förmodligen alldeles överväldigad av detta. Kanske försöker hon att gripa tag om Honom, men får till svar: "Rör inte vid mig. Gå bort till mina bröder och säg dem att jag far upp till min Fader, och till er Fader." Mötet mellan Jesus och Maria är ett möte med tröst och kärlek. Jesus lever. Han finns bland oss. Han tröstar oss, genom sitt tilltal i Bibeln. Mötet med Jesus är ett möte med Honom som är bokstavligt talat uppstånden. Jesus är inget spöke. Ingen demon. Lite senare i Joh 20 möter Jesus sina lärjungar. Thomas kunde inte tro på det när han hörde talas om det. Han säger att om "jag ska tro på det här vill jag känna på hans sår". När Thomas senare får göra det visar det att Jesus faktiskt är kroppsligt uppstånden från de döda. Och detta visar oss att vi en gång, både till kropp och själ, ska uppstå.

Jesus är uppstånden! I lärjungakretsen hade förmodligen alla dåligt samvete när man blev varse att Jesus var uppstånden. Endast Johannes hade funnits vid Jesu kors tillsammans med de båda kvinnorna. Den naturliga reaktionen hade varit att Jesus förkastade och vände ryggen mot alla i lärjungaskaran. Eller i varje fall Petrus. Den där Petrus som ivrade vid natten då Jesus blev förrådd. Han som sa att Han aldrig skulle vägra följa Jesus, utan följa Honom vart Han än gick. Det blev inte så. Han föll för sin egen rädsla, liksom otaliga människor gjort när han blev tillfrågad om han kände Jesus. Men Jesus förkastar inte Petrus, eller någon annan i lärjungaskaran. Som vi just såg bad han Maria skicka bud till "mina bröder" om Hans uppståndelse. Han kände deras ånger och förlät dem. Jesus älskar sina lärjungar och vill upprätta dem. Petri upprättelse blir tydlig i Joh 21. Samma upprättelse får vi som kristna ta del av i den enskilda bikten eller i bikten i Mässan.