Vi befinner oss nu på Långfredagen. Sorgens, lidandets och smärtans dag. Den dag då Herren blir gisslad av piskan, då han spikas fast på korset av spikar och en krona av törne sätts på Hans huvud. Och till slut skjuter man en lans i sidan på Honom.

Korsfästelsen var det mest smärtsamma sättet att bli korsfäst. Man kanske kan tro att man dör på korset av blodbrist, att man förblöder. Istället kvävs man till döds eftersom diafragman och lungorna avstannar.

Korsfästelsen var det mest smärtsamma sättet att dö på. Många människor dräptes genom detta hemska sätt att dö på. Och så dör Jesus. Han som är Sann Gud och Sann Människa. Han som är det Ord genom vilket allt finns till, Han som är den högste väljer att lida döden på korset. I Getsemane blir vi varse hur svårt det kändes för Honom. Han visste vad Han var tvungen att göra, och Han visste att Han var tvungen att göra det. Ty det var detta som han hade kommit till världen för. Han hade blivit människa för att försona en mänsklighet som vänt ryggen, för att frälsa det som var försonat. Det står att Han, när Han bad i Getsemane, svettades blod. Sådan ångest kände Jesus inför detta. Men Han gjorde det. Han lydde fram till det yttersta - till döden på korset.

Vi vet att långfredagen inte är slutet påsken. Vi vet att uppståndelsen kommer på den tredje dagen, att Jesus segrar över döden. Trots det behöver vi finnas i långfredagen. Vi behöver stanna upp, om en bara en dag på kyrkoåret, och påminna oss om Jesu lidandes djup.

Långfredagen är en allvarlig och sorgsam dag. Men på samma sätt är långfredagen också något annat. Det är verkligen glädjens och kärlekens dag. Låter det märkligt? Självklart är det märkligt. Men när Jesus dör på korset öppnar detta vägen till gemenskapen med Gud. Genom Jesu Kristi död på korset finns där en förlåtelse för våra synder. Därför finns det en glädje också i långfredagen.

När Jesus hänger på korset finns där två rövare på varsitt kors. Den ene hånar Jesus. Den andre säger: "Vi får vårt straff, men han är oskyldig. Jesus, tänk på mig när du kommer till din faders rike". Till denne man som levt i bortvändhet från Gud, som bara har en kort tid kvar av sitt liv, som känner ångest och oro för vad han har gjort, som inte på något sätt är förtjänt av Gud kärlek säger Jesus: "Sannerligen i afton ska du vara med mig i Paradiset". Tänk så underbart! Tänk så fantastiskt! Guds kärlek sträcker sig ut till alla människor. Var och en får verkligen komma till Jesus oavsett vad som ligger bakom i livet. Om det så än är i ens sista stund i livet man blir varse Guds oändliga kärlek får man komma till Gud och tro på Honom.