Det är långfredag idag. Om vi har besökt kyrkan har vi, i textläsningarna, fått läsa om djupet av Herrens lidande. Hur han ensam, föraktad och totalt oskyldig först bär sitt kors till Golgata för att där spikas fast på korset med tjocka spikar genom händer och fötter. På sina rygg bär han djupa sår av piskan. På huvudet sätts kronan av törne. Det är en fasanfull smärta vår Herre lider. Kanske kan vi tycka att det är lite otäckt att läsa om. Kanske hade vi snarare velat hasta in i påskdagens budskap om att Kristus har uppstått från de döda. Men utan långfredagen finns där ingen påskdag. Utan döden finns det ingen uppståndelse. Både långfredagen och påskdagen behövs i påskens budskap.

Långfredagen är verkligen en sorgens dag. Jesus dör på korset. Och visst vore det väl märkligt om det inte vore en sorgens dag? Men samtidigt är det en glädjens dag. Det är en kärlekens dag. För vad är det som driver Kristus fram till korset? Vad får Honom att ge sitt liv för oss människor? Kärleken. Kärleken till oss människor får Honom att lida och dö på korset. Kärleken till Gud drev Honom att ställa sig under lagen och leva helt och fullt enligt Hans vilja för att vi ska få vara Guds barn. I dogmatik talar man ofta om tillfyllestgörelsen, och det fångar långfredagens - ja hela Kyrkans budskap - att Kristus tillfyllestgör Guds vilja och att vi får tro detta. Tro att allt verkligen är fullbordat som Herren säger innan Han på korset ger upp andan och dör.

Långfredagen är både sorgens och glädjens dag. Nog sammanfattar orden i psalmen den:

"Ljus bryter fram i dödens mörka stunder i påskens under."

Vi vet att döden inte är slutet för Jesus. Det ger perspektiv på långfredagen. Men det ger också perspektiv på våra olika liv. Lever vi i Jesus bryter finns också hoppet i Honom också i våra mörka stunder. Ett hopp, inte förankrat i våra egna känslor.

Jag har mer och mer kommit att uppskatta "tänka-till-frågor" i predikan. Att predikan väcker frågor hos oss som lyssnare. Förvisso är inte det här en predikan - enbart en lekmans spridda tankar. Men jag vill skicka med frågan - Hur väl låter du påskens budskap få skina i ditt liv? Hur väl låter du Guds kärlek, som drev Jesus till korset, bli synligt i ditt liv?

Det är långfredag idag. Om vi har besökt kyrkan har vi, i textläsningarna, fått läsa om djupet av Herrens lidande. Hur han ensam, föraktad och totalt oskyldig först bär sitt kors till Golgata för att där spikas fast på korset med tjocka spikar genom händer och fötter. På sina rygg bär han djupa sår av piskan. På huvudet sätts kronan av törne. Det är en fasanfull smärta vår Herre lider. Kanske kan vi tycka att det är lite otäckt att läsa om. Kanske hade vi snarare velat hasta in i påskdagens budskap om att Kristus har uppstått från de döda. Men utan långfredagen finns där ingen påskdag. Utan döden finns det ingen uppståndelse. Både långfredagen och påskdagen behövs i påskens budskap.

Långfredagen är verkligen en sorgens dag. Jesus dör på korset. Och visst vore det väl märkligt om det inte vore en sorgens dag? Men samtidigt är det en glädjens dag. Det är en kärlekens dag. För vad är det som driver Kristus fram till korset? Vad får Honom att ge sitt liv för oss människor? Kärleken. Kärleken till oss människor får Honom att lida och dö på korset. Kärleken till Gud drev Honom att ställa sig under lagen och leva helt och fullt enligt Hans vilja för att vi ska få vara Guds barn. I dogmatik talar man ofta om tillfyllestgörelsen, och det fångar långfredagens - ja hela Kyrkans budskap - att Kristus tillfyllestgör Guds vilja och att vi får tro detta. Tro att allt verkligen är fullbordat som Herren säger innan Han på korset ger upp andan och dör.

Långfredagen är både sorgens och glädjens dag. Nog sammanfattar orden i psalmen den:

"Ljus bryter fram i dödens mörka stunder i påskens under."

Vi vet att döden inte är slutet för Jesus. Det ger perspektiv på långfredagen. Men det ger också perspektiv på våra olika liv. Lever vi i Jesus bryter finns också hoppet i Honom också i våra mörka stunder. Ett hopp, inte förankrat i våra egna känslor.

Jag har mer och mer kommit att uppskatta "tänka-till-frågor" i predikan. Att predikan väcker frågor hos oss som lyssnare. Förvisso är inte det här en predikan - enbart en lekmans spridda tankar. Men jag vill skicka med frågan - Hur väl låter du påskens budskap få skina i ditt liv? Hur väl låter du Guds kärlek, som drev Jesus till korset, bli synligt i ditt liv?

Med jämna rum lösenordsskyddar jag inlägg här på bloggen. Naturligtvis vill jag att ni, som är vänner och som känner mig, ska läsa dessa. Det är inga farliga saker - men i dessa kan jag tänkas nämna saker som jag inte vill att alla ska läsa. Fråga om lösenord, ni som inte har det.

Jag älskar att skriva. Jag älskar att diskutera och att ställa frågor. Men jag hatar missförstånd och annat. Därför kommer jag försöka att skriva mindre på en mindre communitysida samt på Facebook.