Det är långfredag idag. Om vi har besökt kyrkan har vi, i textläsningarna, fått läsa om djupet av Herrens lidande. Hur han ensam, föraktad och totalt oskyldig först bär sitt kors till Golgata för att där spikas fast på korset med tjocka spikar genom händer och fötter. På sina rygg bär han djupa sår av piskan. På huvudet sätts kronan av törne. Det är en fasanfull smärta vår Herre lider. Kanske kan vi tycka att det är lite otäckt att läsa om. Kanske hade vi snarare velat hasta in i påskdagens budskap om att Kristus har uppstått från de döda. Men utan långfredagen finns där ingen påskdag. Utan döden finns det ingen uppståndelse. Både långfredagen och påskdagen behövs i påskens budskap.

Långfredagen är verkligen en sorgens dag. Jesus dör på korset. Och visst vore det väl märkligt om det inte vore en sorgens dag? Men samtidigt är det en glädjens dag. Det är en kärlekens dag. För vad är det som driver Kristus fram till korset? Vad får Honom att ge sitt liv för oss människor? Kärleken. Kärleken till oss människor får Honom att lida och dö på korset. Kärleken till Gud drev Honom att ställa sig under lagen och leva helt och fullt enligt Hans vilja för att vi ska få vara Guds barn. I dogmatik talar man ofta om tillfyllestgörelsen, och det fångar långfredagens - ja hela Kyrkans budskap - att Kristus tillfyllestgör Guds vilja och att vi får tro detta. Tro att allt verkligen är fullbordat som Herren säger innan Han på korset ger upp andan och dör.

Långfredagen är både sorgens och glädjens dag. Nog sammanfattar orden i psalmen den:

"Ljus bryter fram i dödens mörka stunder i påskens under."

Vi vet att döden inte är slutet för Jesus. Det ger perspektiv på långfredagen. Men det ger också perspektiv på våra olika liv. Lever vi i Jesus bryter finns också hoppet i Honom också i våra mörka stunder. Ett hopp, inte förankrat i våra egna känslor.

Jag har mer och mer kommit att uppskatta "tänka-till-frågor" i predikan. Att predikan väcker frågor hos oss som lyssnare. Förvisso är inte det här en predikan - enbart en lekmans spridda tankar. Men jag vill skicka med frågan - Hur väl låter du påskens budskap få skina i ditt liv? Hur väl låter du Guds kärlek, som drev Jesus till korset, bli synligt i ditt liv?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det har gått otroligt lång tid sedan jag skrev här inne senast. Under den tiden är det mycket som har hänt i mitt liv på många olika plan. Sedan jag skrev här sist har jag genomlevt sorgen att en nära familjemedlem fått diagnosen Alzheimer, jag har h...

För en tiden gavs jag möjlighet att predika i en församling. Jag delger härmed predikan.   1”Känn ingen oro. Tro på Gud, och tro på mig. 2I min faders hus finns många rum. Skulle jag annars säga att jag går bort för att bereda plats för er?...

Ja, det var verkligen mycket länge sedan jag skrev här senast. Jag vågar knappt titta efter hur länge sedan det är jag skrev här. När jag tittar efter i viss bävan ser jag det senaste inlägget gjordes den 5 november. Sedan det datumet har otroligt my...

Är det få människor som läser den här bloggen nu för tiden. Det kan jag verkligen inte klandra någon. Jag har aldrig strävat efter att göra den här bloggen till någon stor grej, utan snarare velat lätta hjärtat under stundom och skriva ut lite tankar...

Om en vecka går flytten. Inför det känner jag både vemod och förväntan. Vemod för det konkret innebär att bryta upp. Förväntan för att det ska bli så otroligt roligt att få börja studera igen. Jag har verkligen längtat efter att börja studera, förkov...