Direktlänk till inlägg 6 februari 2011
Ibland har man lite bloggtorka. Har under en tid upplevt att jag inte har haft något särskilt att skriva, men nu är jag tillbaka igen. Upptäckte att jag fått två kommentarer, vilket jag är oerhört glad över. Det är alltid skönt med kommentarer - både med positiv och negativ kritik.
Voltaire sa vid något tillfälle "Jag förkastar dina åsikter, men jag är beredd att gå i döden för din rätt att säga dem." Visst är det upplysningspräglat? Ja, det tycker jag. Men trots det uttrycker det ett bra förhållningssätt när det gäller samtalet. Man kan förkasta åsikter, väldigt ofta med rätta. Men trots måste också de mest felaktiga tankarna få yttras, sättas ord på.
Oavsett var vi befinner oss finns de där människorna som vi stör oss på och vars uppfattningar vi inte delar. Men om det är något Guds Ord är tydligt över är att vi ska bemöta alla lika och att vi ska möta människor med samma kärlek som vår Herre har mött människor med. För mig blir ett sådant förhållningssätt att lyssna människor och att inte tysta ner människor. Det är att respektera. Om vi kväver de åsikterna vi förkastar med tystnad eller genom att förkasta människor läggs en grogrund för sekterism och förtryck. Bara genom att våga dessa saker komma upp till ytan i ett sakligt samtal kan dessa saker hanteras på ett bra sätt.
Varför skriver jag det här? Min erfarenhet när jag diskuterar och samtalar med människor vars åsikter jag inte delar är att jag allt för lätt rymms upp av högmod och väldigt ofta av en lust att tysta de andra. Och den taktiken är inte det bästa sättet att gå in i närkamp med problemet.
Respekt handlar om att våga stå för det man anser vara rätt. Ibland kanske det betraktas som motsatsen till det - att man ska vara så messig som bara möjlig och inte säga varken det ena eller det andra. Men respekt handlar också om att lyssna på meningsmotståndarna och att försöka förstå varför de tänker som de gör.
Det har gått otroligt lång tid sedan jag skrev här inne senast. Under den tiden är det mycket som har hänt i mitt liv på många olika plan. Sedan jag skrev här sist har jag genomlevt sorgen att en nära familjemedlem fått diagnosen Alzheimer, jag har h...
För en tiden gavs jag möjlighet att predika i en församling. Jag delger härmed predikan. 1”Känn ingen oro. Tro på Gud, och tro på mig. 2I min faders hus finns många rum. Skulle jag annars säga att jag går bort för att bereda plats för er?...
Ja, det var verkligen mycket länge sedan jag skrev här senast. Jag vågar knappt titta efter hur länge sedan det är jag skrev här. När jag tittar efter i viss bävan ser jag det senaste inlägget gjordes den 5 november. Sedan det datumet har otroligt my...
Är det få människor som läser den här bloggen nu för tiden. Det kan jag verkligen inte klandra någon. Jag har aldrig strävat efter att göra den här bloggen till någon stor grej, utan snarare velat lätta hjärtat under stundom och skriva ut lite tankar...
Om en vecka går flytten. Inför det känner jag både vemod och förväntan. Vemod för det konkret innebär att bryta upp. Förväntan för att det ska bli så otroligt roligt att få börja studera igen. Jag har verkligen längtat efter att börja studera, förkov...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 | ||||
7 |
8 | 9 |
10 |
11 | 12 |
13 | |||
14 |
15 | 16 |
17 | 18 |
19 |
20 | |||
21 | 22 |
23 |
24 | 25 |
26 |
27 | |||
28 | |||||||||
|