Du Jesus, min vän

har älskat mig först.

Du känner mig sådan jag är.

Du vet vem jag är och leder min väg,

allt efter din heliga vilja.

Om den än är svår, du leder min hand

och låter min fot ej slinta.

Min kärlek, den är ej som den bord vara,

jag glömmer dig ofta i vardagen. Min nästa

jag ser ej såsom du gör, ge mig Herre mer av

ditt sinne. Låt mig mer och mer, få skåda din nåd

och i din kärlek få leva.

Mitt liv, Herre tag, och styr som du vill och låt mig

få vara ditt redskap. Låt mig dag för dag möta dig här och sprida

ditt budskap till alla: Din heliga lag, din gränslösa nåd - var du, Herre,

alltid nära mig.

När du i ditt Ord, förkunnar din lag, vem kan då för dig

bestå?  Din lag är så sträng, min kraft är så svag, hur skall jag då komma

till dig? Jag låter mig ofta lockas till fall - hur skall jag bliva ditt barn?

Du öppnat en väg till livet för mig - en väg genom döden på korset.

När du lät dig lida och dödas för mig, min synd blev av dig borttvagen.

Jag är genom tron ditt älskade barn - du Herre ske pris och ära.

Låt här var och en som lever med dig få växa i hopp och i kärlek.

Lär oss var och en att dagligen dö och leva med dig, här i tiden,

att vi så en dag, från vånda och sorg, in i din himmel blir tagna.

Det är den stora frågan. Är jag anonym? Somliga av er som läser min blogg vet vem jag är som skriver. Andra vet inte alls. Någon kan ana vem jag som skriver är. För mig gör det inget om någon säger till någon vem jag är. Däremot kan anonymiteten så tillvida att jag inte skriver mitt namn vara bekväm.

När jag ser tillbaka på bloggen kan jag konstatera att här finns både teologi och psykologi. Men inga direkt personliga blogginlägg. Då jag inte riktigt vet hur man ska formulera ett personligt blogginlägg om ens vardag vore jag tacksam för svar.  

Somliga av er som läser bloggen vet att det är något ovanligt för mig den här våren. Redan tidigt förra terminen beslutade jag mig för en sak: vårterminen ska jag inte studera. Och så blev det. För första gången någonsin befinner jag mig utan studier. Det är faktiskt riktigt skönt. Efter mer än ett decenium av skolår är det underbart med ett avbrott. Min tanke har hela tiden varit att försöka skaffa ett jobb. Men det är lättare sagt än gjort. Ja, ni vet ju alla hur det "lätt" det är att få tag på jobb i de här tiderna. Men förhoppningsvis ska väl det lösa sig också.

Under den tiden som jag inte har något vettigt för mig att göra försöker jag skapa någon typ av mening. Det innebär bland annat att jag spelar en del. Piano och orgel. Kan sitta i timmar och spela. Sedan är det ju klart att jag inte är så jättebra på att spela. Men det är ändå skönt att låta sig bli uppfylld av musiken. Vad jag spelar? Åh, det är lite av varje. Har kommit att spela lite av Bach. Men mest är det nog koraler. Det beror dels på att jag finner många psalmtexter mycket uppbyggliga och fina och dels på att jag älskar själva melodierna. Typ.

Nu får jag sluta den här "personliga bloggen." :) Ha det gott alla!