Bibeln säger, bland mycket fantastiska saker, något viktigt. Gud har skapat människan till sin avbild. (1 Mos 1:26) Må så vara att människan vände Gud ryggan tidigt i historien och att vi allt sedan dess ofta tar strid för vad som inte är Guds vilja. (1 Mos 3)  Men det innebär inte att Gud vänder oss människor ryggen. Tvärtom kan vi genom hela Skriften se hur Gud älskar människan och vill införliva henne i en gemenskap med sig. Vi kan se hur Gud bevisade sin stora kärlek till oss människor genom att låta Jesus dö för oss. (Rom 5:8)

Som människor har vi skapats för att leva i gemenskap med Gud. Och vi har skapats med ett okränkbart värde. Psalmisten ger uttryck för något stort:

"Jag tackar dig för att jag är så underbart skapad.
Ja, underbara är dina verk, min själ vet det så väl." (139:14)

Psalmistens ord gäller inte bara honom själv. Det är ord som alla människor kan säga och som säger att Gud har skapat oss som underbara verk. Ett sådant verk får ingen människa förstöra som så ofta sker i vår värld.

I vår tid är människovärdet ofta väldigt lågt. Vi läser om det i tidningen. Vi ser det på TVn. I interaktionen - samspelet med andra människor - kan vi stundtals lägga märke till det. En människas värde väger så lätt i vår tid. Jag vet inte hur många gånger jag den senaste veckan har läst hur människor berövar andra människor deras liv - både fysiskt och psykiskt. Det finns en hårdhet bland människor i vår tid mot andra människor. En hårdhet som ofta skrämmer mig.

Det är lätt att skylla ifrån sig och tänka att hårdheten är något som andra producerar. Men låt oss för en stund vända blicken till oss själva och rannsaka oss. Är vi helt fria från denna hårdhet? Är vi konstant kärleksfulla mot våra medmänniskor, som Jesus faktiskt vill? Finns jag till för min medmänniska - vem hon än är? 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det har gått otroligt lång tid sedan jag skrev här inne senast. Under den tiden är det mycket som har hänt i mitt liv på många olika plan. Sedan jag skrev här sist har jag genomlevt sorgen att en nära familjemedlem fått diagnosen Alzheimer, jag har h...

För en tiden gavs jag möjlighet att predika i en församling. Jag delger härmed predikan.   1”Känn ingen oro. Tro på Gud, och tro på mig. 2I min faders hus finns många rum. Skulle jag annars säga att jag går bort för att bereda plats för er?...

Ja, det var verkligen mycket länge sedan jag skrev här senast. Jag vågar knappt titta efter hur länge sedan det är jag skrev här. När jag tittar efter i viss bävan ser jag det senaste inlägget gjordes den 5 november. Sedan det datumet har otroligt my...

Är det få människor som läser den här bloggen nu för tiden. Det kan jag verkligen inte klandra någon. Jag har aldrig strävat efter att göra den här bloggen till någon stor grej, utan snarare velat lätta hjärtat under stundom och skriva ut lite tankar...

Om en vecka går flytten. Inför det känner jag både vemod och förväntan. Vemod för det konkret innebär att bryta upp. Förväntan för att det ska bli så otroligt roligt att få börja studera igen. Jag har verkligen längtat efter att börja studera, förkov...