Man kan tycka mycket om Svenska kyrkan. Utan tvekan har vår älskade kyrka, liksom kyrkan i all tider, stora problem. På senaste tiden har jag funderat mycket över om Kyrkan någon gång har varit bekymmerslös. Hela tiden har Kristi Kyrka mött svårigheter och problem. Det vet vi. Samtidigt kan vi som kristna ha ett hopp. Vi vet på vem vi tror. Vi vet att Honom som vi tror på inte har lämnat oss vind för våg. Han är med oss intill denna dagen.

Vill man hitta sorgeämnen i en kyrka kommer man alltid att kunna hitta det. Det är ingalunda någon hemlighet. Men vi måste, som kristna, också vara frimodiga. Det uppmanar oss Gud till i sitt Ord. Vi måste, utan att ta på allvar sorgeämnena, också våga se på det som gläder och som ger hopp. Runt om i vår kyrka samlas människor och lyssnar till budskapet om Jesus. Guds ord förkunnas, sakramenten förvaltas - och människor kommer till tro på Jesus. Runt om i Svenska kyrkan lovsjungs Jesus Kristus.

Vi har problem. Vi har allvarliga problem. De kan radas upp. Att Jesus inte får vara i centrum. Att människor stöts bort. Att vi inte tillvaratar våra medlemmar. Att det är en dålig arbetsmiljö. Att Kyrkan lägger allt för stor vikt vid miljöarbete och för lite tid på Jesus. Men låt oss inte falla för frestelsen att enbart se det negativa. Låt oss träna oss i att både se det negativa och det positiva.

När jag skriver dessa orden finns det en psalmvers som gnager i mig och som jag verkligen vill lyfta fram. Det är Runsteds ord i SvPs 401 - dock från förra psalmboken:

"Fast Guds församling bristfull är Och
ingen ren där finnes, Dock Herren har sin
vingård kär, Och sitt förbund han minnes. Än med
sitt ord han när oss bor Och frälsar den på
honom tror. Han söker sina vänner, Där man sin
brist bekänner."

 

Betty Boop

14 februari 2011 21:49

Också bra skrivet. Kommer att tänka på Hosea i Bibeln. Fast jag vet att det inte är applicerbart på detta. Men kommer ändå att tänka på Hosea :)

http://bettyblue.bloggplatsen.se

 

A

16 februari 2011 13:58

En fråga som inställer sig hos mig är varför du kallar SvK för Kyrkan med stort "K". Innebär det att du anser att SvK är mer kyrka än alla andra samfund?

Broder J

17 februari 2011 18:25

Visst inte. Vad jag kan se har kyrkan, i betydelsen, Svenska kyrkan, stavats med stort "K" endast vid ett tillfälle. Det var tryckfelsnisse.

Sedan går det ju inte att bortse från att Svenska kyrkan i Sverige har en särställning. Det är en kyrka som sträcker sig tillbaka till reformationen och ännu längre tillbaka. Men att, på grundval av det, säga att enbart Svenska kyrkan är den stora världsvida Kyrkan (som kallas Kyrkan med stort "K") vore mycket felaktigt.

 

A

19 februari 2011 17:42

Aha, tack för svar!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det har gått otroligt lång tid sedan jag skrev här inne senast. Under den tiden är det mycket som har hänt i mitt liv på många olika plan. Sedan jag skrev här sist har jag genomlevt sorgen att en nära familjemedlem fått diagnosen Alzheimer, jag har h...

För en tiden gavs jag möjlighet att predika i en församling. Jag delger härmed predikan.   1”Känn ingen oro. Tro på Gud, och tro på mig. 2I min faders hus finns många rum. Skulle jag annars säga att jag går bort för att bereda plats för er?...

Ja, det var verkligen mycket länge sedan jag skrev här senast. Jag vågar knappt titta efter hur länge sedan det är jag skrev här. När jag tittar efter i viss bävan ser jag det senaste inlägget gjordes den 5 november. Sedan det datumet har otroligt my...

Är det få människor som läser den här bloggen nu för tiden. Det kan jag verkligen inte klandra någon. Jag har aldrig strävat efter att göra den här bloggen till någon stor grej, utan snarare velat lätta hjärtat under stundom och skriva ut lite tankar...

Om en vecka går flytten. Inför det känner jag både vemod och förväntan. Vemod för det konkret innebär att bryta upp. Förväntan för att det ska bli så otroligt roligt att få börja studera igen. Jag har verkligen längtat efter att börja studera, förkov...