Jag har läst C.S Lewis böcker om Narnia - jag vet inte hur många gånger jag har gjort det. Och ibland finns det vissa fraser som dyker upp i mitt medvetande vid vissa situationer i mitt liv. Ett sådant är från boken "Prins Caspian och skeppet gryningen". Lucy, Edmund, Eustace och Caspian mfl kommer till en ö. Där finns några osynliga väsen som, vi senare får reda på, är dvärgar. Öns härskare är en trollkarl, och enligt en av dvärgarna, är det enda som kan göra dvärgarna synliga är att skicka in en flicka i trollkarlens hus och låta henne läsa en trollformel ur dennes "trollbok". Lucy gör det - inte frivilligt utan av rädsla. När hon är där läser hon om en trollformel hur hon ska kunna veta vad ens vänner tycker om henne. Nyfiken som hon är tar hon sig mod och läser den. Och hon får se en liten glimt som gör henne ledsen och förkrossad. En av hennes närmsta vänner säger en sak om henne till en bekant som hon blir förtvivlad över. I detta uppenbarar sig Lejonet Aslan för Lucy. Han frågar henne varför hon gjorde som hon gjorde. Vad hon svarar vet jag inte. Däremot vet jag att samtalet med Aslan mynnar ut i att Lucy förstår att hon har gjort orätt och att detta kommer få konsekvenser för hennes relation till sin vän. Aslan berättar för Lucy att det inte var vännens uppfattning om henne - utan att hon sa det av rädslan för den andra personen. Lucy ställer frågan vad som hade hänt om hon inte hade handlat som hon gjorde. Aslan svarar henne att ingen någonsin kommer få reda på vad som hade hänt om vi hade handlat annorlunda.

Ofta i livet som människor möter vi de där stunderna när vi funderar över vad som hade hänt om vi handlat annorlunda  en specifik situation. Vad hade hänt om jag hade sökt ett annat gymnasieprogram än vad jag gjorde? Vad hade hänt om jag inte hade sagt de där dumma sakerna till de där människorna som jag egentligen älskar? Det enkla svaret finns där. Vi kommer aldrig att få reda på hur saker hade blivit annorlunda. Det är lätt att vara efterklok. Men mitt i allt detta finns där budskapet om nåd och förlåtelse. Budskapet som säger att för den som lever i Kristus har något nytt börjat. (2 Kor 5)

Stundtals brottas jag ofta med grubblandet. Man börjar älta saker som man inte kan förlåta sig själv för. Att man ser sina synder och tar lärdom av dem är en sak. Men grubblandet över saker man gjort kan lätt bli en ond cirkel som hämmar mig i mitt liv som människa och som kristen. Bara genom att komma med det till Kristus kan jag bli fri. För, som Jesus själv säger, endast Han kan ge den frid som världen inte kan ge.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det har gått otroligt lång tid sedan jag skrev här inne senast. Under den tiden är det mycket som har hänt i mitt liv på många olika plan. Sedan jag skrev här sist har jag genomlevt sorgen att en nära familjemedlem fått diagnosen Alzheimer, jag har h...

För en tiden gavs jag möjlighet att predika i en församling. Jag delger härmed predikan.   1”Känn ingen oro. Tro på Gud, och tro på mig. 2I min faders hus finns många rum. Skulle jag annars säga att jag går bort för att bereda plats för er?...

Ja, det var verkligen mycket länge sedan jag skrev här senast. Jag vågar knappt titta efter hur länge sedan det är jag skrev här. När jag tittar efter i viss bävan ser jag det senaste inlägget gjordes den 5 november. Sedan det datumet har otroligt my...

Är det få människor som läser den här bloggen nu för tiden. Det kan jag verkligen inte klandra någon. Jag har aldrig strävat efter att göra den här bloggen till någon stor grej, utan snarare velat lätta hjärtat under stundom och skriva ut lite tankar...

Om en vecka går flytten. Inför det känner jag både vemod och förväntan. Vemod för det konkret innebär att bryta upp. Förväntan för att det ska bli så otroligt roligt att få börja studera igen. Jag har verkligen längtat efter att börja studera, förkov...