Det här vet vi verkligen som kristna. Det vi sår får vi också skörda. Det vi ger, respektive vad vi inte ger, får vi igen på något sätt i livet. Kanske här och nu, kanske i evigheten. Vi vet detta. Men hur väl låter vi dessa orden träffa våra hjärtan? Hur väl låter vi oss begrunda detta?

Paulus säger:

"7 Bedra inte er själva. Gud bedrar man inte: det människan sår skall hon också skörda. 8 Den som sår i sitt kötts åker skall av köttet skörda undergång, men den som sår i Andens åker skall av Anden skörda evigt liv. 9 Låt oss inte tröttna på att göra gott. Ty när tiden är inne får vi skörda, om vi inte ger upp. 10 Låt oss därför göra gott mot alla människor medan vi har tillfälle, och framför allt mot dem som delar vår tro." (Gal 6:7-10)

Vi glömmer lätt bort det faktum att det vi sår får vi också skördar. Det gäller i båda riktningarna. När vi är vresiga, när vi är kärlekslösa, när vi syndar - detta får vi igen på något sätt. Men också det motsatta. Den kärlek vi visar här i livet får igen. När vi ser en granne som lider och försöker hjälpa, när vi ser en människa som Jesus gjorde och möter henne i all hennes förnedring med budskapet om Kristi förlåtelse och kors är det något vi får igen.

När Paulus talar om "vad vi sår får vi också  skörda" har han dessförinnan talat om att man, när man ser en broder eller syster synda, ska man tillrättavisa på ett kärleksfullt sätt, så att vi inte kommer på fall (V1). Han har talat om att vi ska bära varandras bördor, och att vi ska pröva våra egna gärningar (v2-5). I det sammanhanget ska man läsa orden om sådd och skörd. Som kristna är vi kallade till att bära varandras bördor. När jag orkar och har möjlighet får bära min broders börda. När jag inte orkar längre, får jag vila i att min broder kan bära mig.

Galaterbrevet är till sin helhet väldigt noga med att betona att en kristen är fri från den judiska lagen. Vi är inte bundna av lagen, utan kallade till en frihet - dock under ansvar. Kristus är vår rättfärdighet. Och ingenting vi kan göra öppnar vägen till relationen till Gud. Vi får bara tro. Men där tro finns måste också kärlek och goda gärningar finnas. Som Jakob skriver en - tro utan gärningar är död. Frågan vi får bära med oss är hur väl tron har fått fortplantera goda gärningar i våra liv?
 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det har gått otroligt lång tid sedan jag skrev här inne senast. Under den tiden är det mycket som har hänt i mitt liv på många olika plan. Sedan jag skrev här sist har jag genomlevt sorgen att en nära familjemedlem fått diagnosen Alzheimer, jag har h...

För en tiden gavs jag möjlighet att predika i en församling. Jag delger härmed predikan.   1”Känn ingen oro. Tro på Gud, och tro på mig. 2I min faders hus finns många rum. Skulle jag annars säga att jag går bort för att bereda plats för er?...

Ja, det var verkligen mycket länge sedan jag skrev här senast. Jag vågar knappt titta efter hur länge sedan det är jag skrev här. När jag tittar efter i viss bävan ser jag det senaste inlägget gjordes den 5 november. Sedan det datumet har otroligt my...

Är det få människor som läser den här bloggen nu för tiden. Det kan jag verkligen inte klandra någon. Jag har aldrig strävat efter att göra den här bloggen till någon stor grej, utan snarare velat lätta hjärtat under stundom och skriva ut lite tankar...

Om en vecka går flytten. Inför det känner jag både vemod och förväntan. Vemod för det konkret innebär att bryta upp. Förväntan för att det ska bli så otroligt roligt att få börja studera igen. Jag har verkligen längtat efter att börja studera, förkov...