Varje söndag vill jag fira Mässa. Varje söndag vill jag komma Gud till mötes, falla på knä och bekänna min synd och skuld. Lovsjunga Honom, tillbe Honom, ta emot Hans heliga kropp och blod i nattvardens mysterium och sist få ta emot välsignelsen.

Idag firade jag Mässa i en församling som blivit sammanslagen med en annan församling. Två gånger i månaden kommer prästen dit och firar Mässa/gudstjänst. Vi var inte mågna. 4 i församlingen. 5-6 kvinnor som sjöng i kören och en god musiker. En präst som höll en berörande och nyttig predikan och som delade ut sakramentet. Vi var inte många. Men här, i denna rätt gamla kyrka, fanns Gud närvarande. Man behöver inga stora församlingar för att Gud ska vara närvarande. Man behöver inte vara en välsjungande församling för att psalmernas djupa budskap om Jesus ska landa i själens djup. Den enda som behövs i allt detta är Jesus.

Vi var ingen stor gudstjänstfirande församling. Men värmen fanns där. Och konstigt vore det väl annars när Gud finns närvarande.

Tänk vilken gåva att Gud möter oss. Trots all vår synd och skuld. Trots all vår modlöshet och uppgivenhet. Trots detta vi får vi komma till Gud som den sårade kommer till läkaren.

Tänk om fler kunde finna glädjen i Mässan.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det har gått otroligt lång tid sedan jag skrev här inne senast. Under den tiden är det mycket som har hänt i mitt liv på många olika plan. Sedan jag skrev här sist har jag genomlevt sorgen att en nära familjemedlem fått diagnosen Alzheimer, jag har h...

För en tiden gavs jag möjlighet att predika i en församling. Jag delger härmed predikan.   1”Känn ingen oro. Tro på Gud, och tro på mig. 2I min faders hus finns många rum. Skulle jag annars säga att jag går bort för att bereda plats för er?...

Ja, det var verkligen mycket länge sedan jag skrev här senast. Jag vågar knappt titta efter hur länge sedan det är jag skrev här. När jag tittar efter i viss bävan ser jag det senaste inlägget gjordes den 5 november. Sedan det datumet har otroligt my...

Är det få människor som läser den här bloggen nu för tiden. Det kan jag verkligen inte klandra någon. Jag har aldrig strävat efter att göra den här bloggen till någon stor grej, utan snarare velat lätta hjärtat under stundom och skriva ut lite tankar...

Om en vecka går flytten. Inför det känner jag både vemod och förväntan. Vemod för det konkret innebär att bryta upp. Förväntan för att det ska bli så otroligt roligt att få börja studera igen. Jag har verkligen längtat efter att börja studera, förkov...