Genom Håkan Sunnlidens blogg blev jag varse att Helle Klein sa att hon inte tror på Bibeln. Av den anledningen bestämde jag mig för att titta på playprogramet. I skrivandets stund har jag inte sett hela programet. Men det som jag först var Helle Kleins attityd att det är samma Gud i kristendom som i Islam. Siewert Öholm reagerar mot detta och säger, helt riktigt att så inte är fallet, varför han får som svar av Helle att det är det visst. Helle Kleins retorik blir att lyfta fram det faktum att gränser sprängs genom Jesus.

I en mening ligger det något i det Helle säger att gränser sprängs hos Jesus. I Kristus är gränserna mellan liv och död bortsprängda. Tid och evighet smälts samman i Honom. Samtidigt kan man inte använda det som ett argument för att man inte behöver tro på Jesus, eller att Gud är densamme i alla religioner. Det faller på logiken. Läser man de olika urkunderna i de olika religionerna blir man enkelt medveten om att det finns skillnader både i Gudsbilder och framför allt hur en människa ska nå Gud. När Kristendomens budskap är att Gud i Kristus blivit människa - lidit och dött för mänsklighetens synd och att vi genom dopet och tron äger livet är Islams uppfattning något helt annat.

Den kristna tron är att Jesus är ofrånkomlig. Om detta vittnar Guds eget Ord i Bibeln.

Jesus säger:

 "Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv. Inte sände Gud sin Son till världen för att döma världen utan för att världen skulle bli frälst genom honom. Den som tror på honom blir inte dömd, men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds enfödde Sons namn. (Joh 3:16-18)

Han säger även:

"Jag är vägen och sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig." (Joh 14:6)

På samma sätt säger Paulus:

"Om du därför med din mun bekänner att Jesus är Herren* och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli frälst." (Rom 10:9)

Det finns bara en väg till Gud. Och det är Jesus Kristus.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det har gått otroligt lång tid sedan jag skrev här inne senast. Under den tiden är det mycket som har hänt i mitt liv på många olika plan. Sedan jag skrev här sist har jag genomlevt sorgen att en nära familjemedlem fått diagnosen Alzheimer, jag har h...

För en tiden gavs jag möjlighet att predika i en församling. Jag delger härmed predikan.   1”Känn ingen oro. Tro på Gud, och tro på mig. 2I min faders hus finns många rum. Skulle jag annars säga att jag går bort för att bereda plats för er?...

Ja, det var verkligen mycket länge sedan jag skrev här senast. Jag vågar knappt titta efter hur länge sedan det är jag skrev här. När jag tittar efter i viss bävan ser jag det senaste inlägget gjordes den 5 november. Sedan det datumet har otroligt my...

Är det få människor som läser den här bloggen nu för tiden. Det kan jag verkligen inte klandra någon. Jag har aldrig strävat efter att göra den här bloggen till någon stor grej, utan snarare velat lätta hjärtat under stundom och skriva ut lite tankar...

Om en vecka går flytten. Inför det känner jag både vemod och förväntan. Vemod för det konkret innebär att bryta upp. Förväntan för att det ska bli så otroligt roligt att få börja studera igen. Jag har verkligen längtat efter att börja studera, förkov...