"De höll troget fast vid... brödsbrytelsen" (Apg 2:42)

Min dröm om Kyrkan handlar om att vi som Kyrka, mer och mer, ska tränga djupare in i trons hemligheter och skatter. För att detta ska vara möjligt krävs det en medvetenhet om sakramenten. När det talas om brödsbrytelse gör jag tolkningen att detta ord, vid sidan av Eukaristin (d v s nattvarden) också handlar om dopet och bikten. Vi läser att den första kristna församlingen i Jerusalem höll fast vid brödsbrytelsen. Hur tråkigt är det då inte att vi i den största lutherska folkkyrkan, försummat och än idag försummar att fira Eukaristin.

Sakramenten är heliga handlingar instiftade av Jesus själv. I vår lutherska tradition räknar vi, i regel, med 2,5 sakrament. Dopet, nattvarden och halva bikten. Men variationer förekommer. Somliga (såsom f Gunnar Rosendahl) räknar med 7 sakrament. Och jag personligen räknar med 3 sakrament. För mig är det en självklarhet att bikten faktiskt är ett helt sakrament. Det är en handling som Jesus har instiftat med ett rikt (!) löfte om nåd.

Det kännetecknande för sakramenten är att det är handlingar där Jesus ger av sig själv. Jesus är Ordet själv som i

dopets vatten verkar omvändelse och tro, och som genom dopet föder en människa in i sin Kyrka (Joh 3:5, 1 Petr 3:21-22). I dopet är det som om Han säger till den döpte: "Du är min älskade Son/Dotter, i dig har jag min glädje" (Jfr Mark 1:11). För i dopet blir vi Guds barn - vi blir ett med Jesus, Hans bror eller syster. Och då får vi Gud till vår far.

Han ger sig själv till oss i nattvardens bröd och vin. I brödet och vinets gestalt tar vi emot Jesu Sanna Kropp och Blod. Den slutsatsen kan vi dra utifrån vad Jesus säger när han instiftar nattvarden, "Detta är min kropp... Detta är mitt blod som blir utgjutet för er till syndernas förlåtelse." (Jfr Matt 26-27, Mark 14:22f samt 1 Kor 11:23-25. Samtidigt som nattvarden är Jesu Sanna Kropp och Blod tar vi i nattvarden emot så mycket mer. Vi tar emot Hans förlåtelse, Hans kärlek - Hans upprättelse.

Det är Han, Jesus Kristus, som i kraft av sitt ord och löfte förlåter varje oss våra synder när vi biktar oss antingen i den offentliga och allmänna förlåtelsen i högmässan, eller i den enskilda bikten inför en präst. När Jesus på Påskdagens kväll kommer in till dem trots den stängda dörren ger han den stora uppgiften att förlåta synder i sitt eget namn. Han ger dem ett av de största uppdrag som finns - att förlåta och att binda i synd. Han gör det på påskdagen - den dag då han uppstod från de döda. Den dagen då segern var vunnen för tid och evighet över synd och nöd. (Joh 20:19)    Jag tror att bikten är det sakrament som är viktigast att vi låter få genomgå en renässans. En psykologisk erfarenhet är det faktum talandet, att sätta ord på saker, är viktig. I bikten få vi inför en broder (eller syster) sätta ord på våra misslyckanden. Vi ges möjlighet både att urskilja vad som är synd i vårt liv, och vad som är dåligt samvete samt att personligen när vi har blottat vårt innersta få höra Guds förlåtelse.

Dopet, bikten och nattvarden är en helhet. För att närmare kunna lära känna Jesus Kristus behöver vi dessa tre sakrament. Det finns en uppenbar fara när vår tro enbart vilar på det kognitiva planet. Jesus Kristus är en sann verklighet. Inte bara en from idé framväxt i våra tankar. Han är sann Gud och sann människa. Han har en gång i tiden blivit kött av den helige Ande och fötts av jungfru Maria. Sakramenten är en förlängning av dessa som hjälper oss att lära känna Honom. De hjälper oss att växa i tron, och de är något konkret att greppa vid när vi ängslas och anfäktas.

Min dröm om Kyrkan är att hon mer och mer lär sig att uppskatta dessa fantastiska skatter som Herren ger henne.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det har gått otroligt lång tid sedan jag skrev här inne senast. Under den tiden är det mycket som har hänt i mitt liv på många olika plan. Sedan jag skrev här sist har jag genomlevt sorgen att en nära familjemedlem fått diagnosen Alzheimer, jag har h...

För en tiden gavs jag möjlighet att predika i en församling. Jag delger härmed predikan.   1”Känn ingen oro. Tro på Gud, och tro på mig. 2I min faders hus finns många rum. Skulle jag annars säga att jag går bort för att bereda plats för er?...

Ja, det var verkligen mycket länge sedan jag skrev här senast. Jag vågar knappt titta efter hur länge sedan det är jag skrev här. När jag tittar efter i viss bävan ser jag det senaste inlägget gjordes den 5 november. Sedan det datumet har otroligt my...

Är det få människor som läser den här bloggen nu för tiden. Det kan jag verkligen inte klandra någon. Jag har aldrig strävat efter att göra den här bloggen till någon stor grej, utan snarare velat lätta hjärtat under stundom och skriva ut lite tankar...

Om en vecka går flytten. Inför det känner jag både vemod och förväntan. Vemod för det konkret innebär att bryta upp. Förväntan för att det ska bli så otroligt roligt att få börja studera igen. Jag har verkligen längtat efter att börja studera, förkov...