I veckan gav jag mig in i en diskussion med Håkan Sunnliden, präst i Växjö stift. Sunnliden kommenterar en krönika som Göran skytte gjort beträffande att präster sällan ses i kyrkan på söndagens högmässa när de är lediga. Sunnliden menar att man måste respektera präster som inte vill/orkar gå i kyrkan eftersom de förmodligen har flera gudstjänster i veckan. Skyttes tankegång var, bland annat, att om prästen inte besöker gudstjänsten, varför ska då någon annan gör det? Detta kommenterar Sunnliden genom att hävda att man ska gå till kyrkan för sin eviga salighets skull, inte för att prästen är där.   En annan anledning till att prästen ofta saknas i högmässan är att församlingen kan "saknas en gemenskap värd namnet eller för det är så tråkigt"och att det kanske är en sak att han/hon finns i kyrkan när vederbörande arbetar, att det vore "tjänstefel" annars. Så menar Sunnliden att anledningen till att prästen saknas i högmässan kanske kan vara som en skyddsåtgärd för att "överleva i tron".

Låt mig kommentera det här lite grann. Beträffande att prästen firar gudstjänster flera gånger i veckan, och att han/hon är trött när han/hon är ledig. Ja, det kan vara så. Men var ligger trovärdigheten i ett sådant agerande? Söndagen är den dagen i veckan då kristna genom årtusenden har sökt sig till kyrkan för att lyssna till Guds ord och bli uppbyggda av sakramenten. Skulle inte en präst behöva det här bara för att vederbörande har firat gudstjänst tidigare i veckan? Det är ju intressant också att många präster hävdar att församlingen är den plats där vi som kristna får komma inför Gud och vila. Att församlingen är den plats där Gud vill ge oss kraft att orka med vardagen. Är dessa präster alltså så perfekta att de själva inte behöver ta del av församlingsgemenskapen och Guds Ord när de är lediga? Och om dessa inte behöver detta, varför ska då någon som arbetar gå till kyrkan när vederbörande är ledig? Prästen är ju inte ensam om att ha en arbetsam vecka. Det har läraren, sjuksköterskan och undersköterskan också i församlingen. Om dessa och alla andra upphör att gå i kyrkan i närheten kommer snart församlingen att dö ut.

Man går ju inte i kyrkan för annat än sin salighetssak skriver Sunnliden. Och det är alldeles sant! Jag går inte i kyrkan för att glänsa, utan för att jag älskar min Herre och ständigt vill möta Honom i Ordet och sakramenten. Men det omintetgör ju inte att prästen i församlingen har blivit kallad att vara en herde för Guds församling. (Ef 4:11) Och en herde ska, liksom den Store Herden Kristus, leda Guds folk på rätta vägar till goda vattenkällor. Om då prästen saknas i högmässan på söndagen uppstår en verklig förtroendekris. Prästen ska, som ledare i församlingen, gå först också när det gäller att besöka gudstjänsten.

Beträffande det Sunnliden skriver att gemenskapen i församlingen kanske inte är värd namnet: Visst är det så. Men vem har sagt att allt ska vara perfekt i församlingen? Ja, vem har lovat att församlingen ska vara perfekt? Guds församling består av människor - av syndare. Och av det följer att församlingen är bristfull och ofullkomlig. Men den blir knappast bättre av att församlingens herde flyr undan den. Här har vi alla ett ansvar att arbeta för den goda gemenskapen. Genom dopet och tron är vi en del av församlingen. Det innebär att vi alla har ett ansvar, och i synnerhet prästen. Sunnliden skriver något mycket intressant. Att det är en om man finns i församlingen när man arbetar där, för annars vore det tjänste fel. Dessa ord kan väldigt misstolkas och vantolkas. Att vara präst är väl inte bara att vara anställd och arbeta för lönen, även om vår Herre själv säger att arbetarna är värd sin lön (Luk 10:7). Det är också att leva i och med Jesus, och att sluta upp till Gudstjänsten på söndagen.

För den som är någorlunda insatt i Bibeln framgår att det fjärde budet har växlat karaktär. I GT handlade det främst om kroppslig vila medan i NT handlar det om något annat, nämligen själens vila genom frälsningen i Kristus. ( Hebr 4:9) För oss kristna handlar det fjärde budet om vilodagen främst om att vårda sin relation till Gud, främst i gudstjänsten, men även i veckan genom andakter och Bibelläsning. Man kan inte bara säga att det är prästernas uppgift att sluta upp på söndagens högmässa. Det är också din och min uppgift. Gud har gett oss en församling, och du behöver den liksom den behöver dig. Det ska inte ligga som ett lagiskt molande över dig - en plikt som andra. I församlingen ska du få bli uppbyggd och ges utrymme att umgås med Gud och dina medmänniskor.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det har gått otroligt lång tid sedan jag skrev här inne senast. Under den tiden är det mycket som har hänt i mitt liv på många olika plan. Sedan jag skrev här sist har jag genomlevt sorgen att en nära familjemedlem fått diagnosen Alzheimer, jag har h...

För en tiden gavs jag möjlighet att predika i en församling. Jag delger härmed predikan.   1”Känn ingen oro. Tro på Gud, och tro på mig. 2I min faders hus finns många rum. Skulle jag annars säga att jag går bort för att bereda plats för er?...

Ja, det var verkligen mycket länge sedan jag skrev här senast. Jag vågar knappt titta efter hur länge sedan det är jag skrev här. När jag tittar efter i viss bävan ser jag det senaste inlägget gjordes den 5 november. Sedan det datumet har otroligt my...

Är det få människor som läser den här bloggen nu för tiden. Det kan jag verkligen inte klandra någon. Jag har aldrig strävat efter att göra den här bloggen till någon stor grej, utan snarare velat lätta hjärtat under stundom och skriva ut lite tankar...

Om en vecka går flytten. Inför det känner jag både vemod och förväntan. Vemod för det konkret innebär att bryta upp. Förväntan för att det ska bli så otroligt roligt att få börja studera igen. Jag har verkligen längtat efter att börja studera, förkov...