Somliga av er som läser den här bloggen vet en del av mig. Andra vet ingenting om mig - för dessa är jag en anonym vind i cyberrymden. Som en del av er vet är det mycket saker som surrar i mitt huvud för tillfället. Starka och blandade känslor för sommaren. Samt en vilja, men också en osäkerhet, inför ett annat projekt. Jag har funderat fram och tillbaka.

Jag vill verkligen ge mig in i det där projektet. Det skulle ge mig mycket. Nya erfarenheter, möten med människor från olika kulturer och länder samt en möjlighet att förbereda mig inför sommaren genom bönen. Samtidigt känner jag osäkerhet. Hur ska jag klara av det? Hur ska jag klara av att ge mig iväg till något helt nytt? Något annat finns inte annat än att lägga det i Herrens händer och be om välsignelse.

Nog för denna gången!

Ps. För de som undrar - någon gång ska jag berätta vad som väntar i sommar så att alla förstår vad jag menar. Men jag är inte beredd att göra det riktigt än. Ds.

 

Bettyblue

23 februari 2011 20:55

Nu blir jag nyfiken :)

http://bettyblue.bloggplatsen.se

Broder J

24 februari 2011 19:27

Betty, my friend, jag tror du vet om det. :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det har gått otroligt lång tid sedan jag skrev här inne senast. Under den tiden är det mycket som har hänt i mitt liv på många olika plan. Sedan jag skrev här sist har jag genomlevt sorgen att en nära familjemedlem fått diagnosen Alzheimer, jag har h...

För en tiden gavs jag möjlighet att predika i en församling. Jag delger härmed predikan.   1”Känn ingen oro. Tro på Gud, och tro på mig. 2I min faders hus finns många rum. Skulle jag annars säga att jag går bort för att bereda plats för er?...

Ja, det var verkligen mycket länge sedan jag skrev här senast. Jag vågar knappt titta efter hur länge sedan det är jag skrev här. När jag tittar efter i viss bävan ser jag det senaste inlägget gjordes den 5 november. Sedan det datumet har otroligt my...

Är det få människor som läser den här bloggen nu för tiden. Det kan jag verkligen inte klandra någon. Jag har aldrig strävat efter att göra den här bloggen till någon stor grej, utan snarare velat lätta hjärtat under stundom och skriva ut lite tankar...

Om en vecka går flytten. Inför det känner jag både vemod och förväntan. Vemod för det konkret innebär att bryta upp. Förväntan för att det ska bli så otroligt roligt att få börja studera igen. Jag har verkligen längtat efter att börja studera, förkov...