Jag tror inte att jag är en bitter människa. Det tror, och hoppas jag inte. Däremot tänker jag att vi människor alla, i större eller mindre grad, tenderar att vara bittra. Händelser i livet som blev fel, smärtsamma saker man utsatts för av andra eller livshändelser i stort som man plågas av.

Någonstans på nätet definieras bitterhet som: "Arg och besviken för att något inte blev som man hoppades". Det stämmer nog mycket väl in på det ovannämnda.

Bitterhet kan vara något tudelat. Stundtals kan det nästan kännas lite skönt att vara bitter, att tillåta sig att grämas över saker och ting. Att älta. Men samtidigt är bitterheten ett gift som förs in i oss genom en injektion. För om det finns något skönt med bitterhet, bara någon liten sak, finns där hundrafalt som är smärtsamt. Bitterhet gör det svårt att leva i nuet. Bitterhet gör det svårt att upprätthålla relationer till andra människor. Bitterhet gör våra hjärtan hårda. Bitterhet kan hindra oss från att låta andra människor se Guds kärlek.

Det är oerhört farligt att bli bitter. Hur många är inte de människor som har förtvinat både fysiskt och psykiskt genom sin bitterhet? Därför är det viktigt att ta sig ur bitterheten när man har fallit i den. Det finns en vän som vill hjälpa oss ut ur det. Det är Jesus Kristus. Liksom Han en gång upprättade kvinnan vid Sykars brunn, vill han upprätta och förlåta dig. Varken jag eller någon annan människa ser den situation du befinner dig i. Vi kan ana. Vi kan gissa. Men endast Gud, som känner allt i oss och omsluter med kärlek, förstår allt. (Ps 139).

Kanske kan man likna bitterhet vid sårvård? Att bitterhet är lika skadligt som ett sår man inte har gjort rent och förbundit? Gör man inte ett större sår rent kan det lätt mynna ut i en obehaglig infektion. Gör man inte rent hjärtats sår med förlåtelsen och kärleken kan också det mynna ut i en infektion.

Gud uppmanar oss, genom aposteln Paulus:

"Lägg bort all bitterhet, häftighet och vrede, allt skrikande och smädande och all annan ondska." (Ef 4:31)

Och han fortsätter:

"Var i stället goda och barmhärtiga mot varandra och förlåt varandra, liksom Gud i Kristus har förlåtit er." (Ef 4:32)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det har gått otroligt lång tid sedan jag skrev här inne senast. Under den tiden är det mycket som har hänt i mitt liv på många olika plan. Sedan jag skrev här sist har jag genomlevt sorgen att en nära familjemedlem fått diagnosen Alzheimer, jag har h...

För en tiden gavs jag möjlighet att predika i en församling. Jag delger härmed predikan.   1”Känn ingen oro. Tro på Gud, och tro på mig. 2I min faders hus finns många rum. Skulle jag annars säga att jag går bort för att bereda plats för er?...

Ja, det var verkligen mycket länge sedan jag skrev här senast. Jag vågar knappt titta efter hur länge sedan det är jag skrev här. När jag tittar efter i viss bävan ser jag det senaste inlägget gjordes den 5 november. Sedan det datumet har otroligt my...

Är det få människor som läser den här bloggen nu för tiden. Det kan jag verkligen inte klandra någon. Jag har aldrig strävat efter att göra den här bloggen till någon stor grej, utan snarare velat lätta hjärtat under stundom och skriva ut lite tankar...

Om en vecka går flytten. Inför det känner jag både vemod och förväntan. Vemod för det konkret innebär att bryta upp. Förväntan för att det ska bli så otroligt roligt att få börja studera igen. Jag har verkligen längtat efter att börja studera, förkov...