Många av inläggen här på bloggen har förmodligen rubriken "tankar". Och den här bloggens primära uppgift är att ventilera lite tankar, dela med mig av erfarenheter och funderingar rörande tron och livet.

Jag har mycket att ta ställning till den kommande tiden. Hur jag ska göra med resten av mitt liv, vad som är Guds vilja med mitt liv och hur jag ska göra projekt T som jag fortfarande väljer att tala tyst om. Nu vet jag inte hur många jag känner som läser den här bloggen. Men till sommaren ska jag pröva en sak. Jag ge mig ut på praktik. Unde fyra veckors tid, i en av stiftets församling, tillsammans med tre andra personer ska jag praktisera. Till det hör att predika, leda gudstjänster, andakter etc. Hur praktiken kommer bli vet jag inte. Om jag ska upp i antagningskonferense i höst vet jag inte. Om jag kommer uppleva någon sorts bekräftelse har jag ingen aning om. Gud vare tack. Saken vilar inte i mina händer. Är jag kallad att vara präst så är det inte i mina händer det vilar. Det är Gud som kallar. Det är Gud som, i Kristus, har grundat sin heliga Kyrka. Och är det Hans vilja att jag ska bli präst kommer jag att bli det.

Jag känner en bävan. En obeskrivlig bävan inför att en gång stå i en predikstol och hålla predikan. Jag känner en bävan inför att leda församlingens gudstjänst. Men jag känner också, vid tanken på detta, en innerlig och varm glädje. Jag vill det verkligen. Jag vill faktiskt predika. Under flera års tid har jag velat detta, och vid förekommande tillfällen när jag har lett andakter har det känns rätt.

Men som sagt... Hur det går med allt vilar inte i mina händer. Gud vare tack och lov.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det har gått otroligt lång tid sedan jag skrev här inne senast. Under den tiden är det mycket som har hänt i mitt liv på många olika plan. Sedan jag skrev här sist har jag genomlevt sorgen att en nära familjemedlem fått diagnosen Alzheimer, jag har h...

För en tiden gavs jag möjlighet att predika i en församling. Jag delger härmed predikan.   1”Känn ingen oro. Tro på Gud, och tro på mig. 2I min faders hus finns många rum. Skulle jag annars säga att jag går bort för att bereda plats för er?...

Ja, det var verkligen mycket länge sedan jag skrev här senast. Jag vågar knappt titta efter hur länge sedan det är jag skrev här. När jag tittar efter i viss bävan ser jag det senaste inlägget gjordes den 5 november. Sedan det datumet har otroligt my...

Är det få människor som läser den här bloggen nu för tiden. Det kan jag verkligen inte klandra någon. Jag har aldrig strävat efter att göra den här bloggen till någon stor grej, utan snarare velat lätta hjärtat under stundom och skriva ut lite tankar...

Om en vecka går flytten. Inför det känner jag både vemod och förväntan. Vemod för det konkret innebär att bryta upp. Förväntan för att det ska bli så otroligt roligt att få börja studera igen. Jag har verkligen längtat efter att börja studera, förkov...